Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle kung Göstas sista tid - Familjesorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men skulden fann konungen delvis ligga hos de svenskar,
som skulle vara värdar och sörja för gästernas förtäring;
ty han menade, att de »göra sig ock fast vänner utav en
annars mans taska [1] mer, än som tillbörligit är, med stort
oförnuft, så att de göra drängen och herren lika gode. Så
vore gott, att man ville laga all ting efter måttelighet och
icke slemma och dricka allt för mycket, förrän huvudsaken
komme till ända. Ty Vi befrukte, att när bröllopet skall
angå, är då intet igen, varken vin eller annat gott, som
man då skulle hava att tillita och förtära. Och förundrar
Oss, käre son, att du låter sådant tillstädja, alldenstund
det är icke bruk hos någre furstar och herrar annorstädes.
Vi förmärke ock, att du vill hava de grevar och herrar
upp till tals med Våre älskelige käre döttrar. Så tycker
Oss icke vare råd, att de skulle något gemenskap hava
med dem, förr än huvudsaken vore avhandlad, vad heller
det skulle gå fram eller tillbaka.»
Emellertid kom man till sist överens, och bröllopet stod
med kunglig ståt. Bland tärnorna strålade ingen så fagert
som brudens nittonåriga syster Cecilia. Kvick och livlig,
som hon därtill var, satte hon månget hjärta i brand, och
skalderna lovsjöngo henne som »den skönaste av sitt kön».
»Pannan är vit som snö, ögonen stråla som solen, de väna
läpparna äro fagrare än rosor, lockarna lysa skönare än
guld» — så tecknar en tysk poet hennes fägring. Den
levnadsglada nittonåriga Cecilia ville icke skiljas från
festglädjen utan fick följa med bröllopsskaran på dess färd
genom landet — kanske var det också något annat som
drog. Med brudgummen följde hans unge broder greve
Johan, damernas förklarade gunstling. I Vadstena
stannade brudföljet en tid och undfägnades av hertig Magnus.
Snart började det viskas om att det förehades något
mellan ung Johan och skön Cecilia, som ej var som det
borde vara. Vakten på slottet hade sett honom under
nätterna klättra på en repstege upp till den skönas fönster,
genom vilket han, såsom Erik sedan meddelade sin broder
Johan, »dristade sig instiga in uti jungfrustugan, där vår
syster Cecilia inne låg». När Erik fick höra talas härom,
beslöt han gripa den brottslige på bar gärning. På hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
