Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle kung Göstas sista tid - Familjesorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
femtiotalet, för att sålunda få fram ett varnande exempel
på vad författaren kallar »Guds dom över avfällingarna».
Så skapades den vrångbild av den stackars kvinnan, som
gått igen i en mängd historieskrivares arbeten in i våra
dagar. På 1700-talet fäller t. ex. Dalin den hårda domen
över henne, att hon övergivit make och barn »för att skoja
ur land i land, varest hon blott besökt skändeliga ställen
och, såsom en annan Messalina, överlämnat sig åt det
liderligaste överdåd». I själva verket visar dock en
opartisk undersökning, att hon visserligen haft svårt att
hushålla med pengar och därför långa tider lidit nöd under
ett kringflackande liv, men att hon varit en öm och
uppoffrande moder för sina barn. År 1618 var hon i så svår
belägenhet, att hon från Trier skrev till sin brorsdotter
pfalzgrevinnan Katarina och bad att på fyra månader få
låna en liten summa: »Vi bedja, Eders kärlighet ville oss
icke förlåta. [1] Vi äro här i stor nöd. Vi vilja det snart
betala. Det vore långt att skriva, huru man handlar emot
oss. Tröste Gud, när man bliver en änka och allena, vad
rätt man får!»
Cecilia överlevde alla sina syskon. År 1627 slöt hon sin
skiftesrika levnad i en ålder av 87 år. Vasarnes rika
begåvning ägde hon men också deras oroliga sinne och
häftighet. Hon var, som hennes broder Karl IX sade om
henne, »ett oroligt huvud». — Hennes sonsons sonsons
dotter blev moder till fransmännens konung Ludvig Filip, som
avsattes 1848.
Om hennes ungdomskärlek, greve Johan av Ostfriesland,
förtäljes, att han efter sitt olyckliga äventyr avskydde allt
slags sällskap med kvinnor. Man har trott sig finna den
naturliga orsaken däri, att Erik skulle i sin förbittring ha
tagit hämnd på systerns förförare genom att låta »på det
skamligaste hantera honom». Hur nu därmed må vara,
skall greve Johan ha ägnat sitt återstående liv åt att
beskydda de olyckliga nederländska protestanter, som av
katolikerna förföljdes för sin tro.
Litteratur:
Harald Wieselgren, Markgrefvinnan Cecilia, Gustaf
Vasas skönaste dotter. (I gamla dagar och i våra;
haft. kr. 5:40.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
