Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle kung Göstas sista tid - Gustav Vasas sista sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
retlighet och otålighet, förmanade han konungen att »icke så
hårdeliga bekymra sin ålderdom» med världsliga ting utan
hellre tacka Gud för de rikeliga gåvor han fått — och så
uppräknade kyrkoherden alla Guds välgärningar mot honom.
Den gamle konungen instämde och uttalade sin tacksamhet
mot den Högste; men så kom det till slut ändå: »Gud
haver mig rikeliga begåvat, så att därest jag icke hade så
många otrogna fogdar, då vore jag än rikare.»
Mäster Hans förtäljer om märkeliga järtecken vid denna
tid. I augusti 1558 syntes en stor komet, med svans så lång
som »en glavenstake». [1] På hösten 1559 hördes underliga rop
i luften och sågos sällsamma bloss vandra från Söderport
över hela malmen. »Den 11 december», berättar han, »hördes
en ynkelig gråt, när klockan var vid 9 förmiddagen, på
Svartsjö i jorden; och var gråten ynkelig, nästan såsom en
människas, den där i själatåget legat hade eller med gråt själas
ville, såsom anden hade varit stundom borta och åter kommit
igen med ynkelig skrän; vilken klagelig gråt stod ifrån nionde
timman och intill elfte timman, så tusende människor hade
det kunnat höra, om så månge eljest tillstädes varit hade på
den tid. Så voro de dock väl över 50 personer med fogden
och gårdsens folk.» De blevo alla så förskrämda, att ingen
vågade sig ut, sedan det blivit mörkt. Och »strax den nästa
natt därefter hördes denne gråt intill ottan. Sammaledes
torsdagen därefter om natten hördes samma gråt intill
midnatt såsom av en gammal människa men efter midnatt
såsom en ung människas, vid pass såsom ett barn, och på
sistone såsom en späder grises röst hördes det.»
Kyrkoherden ansåg det förebåda stor sorg och jämmer i
landet, så att både gammal och ung månde gråta, ja ock
barnet i moderlivet skulle gråta av sorg. När konungen
förnam, att det var sant vad som berättades om gråten,
bad han Gud förbarma sig och lät »tidare predika för sig än
tillförene». I själva verket, fortsätter berättaren, dröjde det
icke länge, förrän olycksposter inlupo. Från Finland kommo
tidender, att strömmingen flöt död i land i sådana massor,
att man i somliga hamnar icke kunde komma fram med
båt. I Norrbotten störtade tusentals renar, sammaledes
fågel, hare, rävar och björnar, liksom ock fisken dog i sjöarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
