Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV - Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mottager spiran, äpplet och svärdet, allt med
motsvarande böner.
»När nu konungen så satt i sitt majestät», ropar härolden
bakom honom två gånger: »Nu är den stormäktigste,
högborne furste och herre Erik den fjortonde smord och kallad
till Sveriges konung.» Församlingen svarar: »Gud give vår
konung lycka och salighet. Honom ske lycka och långvarigt
regemente!» Trumpeterna smattra, och skotten dåna från
slottsvallen.
Akten slutas med den aroniska välsignelsen, läst av
ärkebiskopen från altaret.
Efter kröningen framträdde Svante Sture, Per Brahe
och Gustav Johansson Tre rosor, Ture Jönssons
sonson, för konungen, som omgjordade dem med ett förgyllt
svärd och lät utropa dem till grevar. Därefter blevo nio
andra herrar upphöjda till friherrar. Den nye konungen
ville kantänka visa andra furstar, att han ej var sämre
än de utan kunde omge sig med ett lika förnämt och
lysande hov som de flesta andra härskare.
Grevarne fingo av konungen mindre områden som förläningar.
Genom dessa och andra ynnestbevis hoppades Erik
vinna adeln på sin sida mot hertigarne, vilkas stora makt
han fruktade. Därför hade han genast vid sitt tillträde till
regeringen minskat brödernas rättigheter inom hertigdömena
och förvandlat dem från nästan självständiga furstar till
konungens undersåtar.
När konung Erik slutligen »under spelande och diskanterande»
åter trädde ut ur kyrkan, var det redan afton. Före
Hans Majestät gick nu en man, som hela vägen »ur en
silverkittel strödde ut pengar bland allmogen till några tusende
marker». På ett ställe vid vägen stektes till folkets
förplägnad en hel oxe, ur vars sidor kalvar, får, gäss, höns och andra
fåglar stucko fram sina huvud. På andra ställen stodo hela
»bryggepannor, fulle med suden [1] mat, färsk och gammal till
allmogens behov»; läckra stekar sutto på spett, och från bord
i långa rader kunde man smörja kråset med härliga pastejer.
Öl och ädelt vin strömmade ur konstgjorda brunnar, liknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
