Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Erik XIV
- Eriks frierier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eriks frierier.
Som nämnt hade Erik före sin tronbestignlng försökt
vinna drottning Elisabets hand. Gustav Vasas gamle
sekreterare Sven Elofsson [1] yttrar sig om dessa frierier
på följande uttrycksfulla sätt:
»Konung Erik hade ock sitt ständiga sändebud liggandes
i Engeland, en fransos benämnd Dionysius Beurreus, vilken
där höll hov och hus öppet med prakt och härlighet, allom till
mat och drick, till en stor täring och bekostnad. Denne
Dionysius hade uti konung Eriks barndom varit hans
tuktemästare; och efter han av långlig kunskap visste, varmed han
sin herre och konung bäst kunde vara till behagelig tjänst,
visste ock ’på vad ort huden på kroppen mest kliade’, såsom
man säja plägar, så, på det han måtte hava tillfälle ofta skriva
sin konung till och helst det som kunde ljuda honom väl i
öronen, sökte han alle tider orsak och ärender till att vara
drottningen till tals. Och så ofta det hände, att hon råkade
släppa något ord fram, strax därefter hade han författat det
med pennan och sin herre tillsänt.»
Sven Elofsson fick en gång vid ett besök hos kung Gustav
läsa ett brev till Erik från Dionysius Beurreus, vari denne
hade återgivit Elisabets ord »så verkeligen likasom tu
älskogsfolk hade talats vid, ändock drottningen uti tuktigt sinne
och höveligen hade skämtat och snackat med honom, intet
menandes mera därmed, icke heller troendes, att sådant
hennes snack, som efter hennes mening så litet hade uppå sig,
skulle så vitt utfört varda. Av slikt och annat mera blev
konung Eriks hjärta mycket förfört och förstört, riket till
stor utgift och skada.» Han ville nu ha i väg en stor
beskickning till England för att i högtidliga former anhålla
om drottningens hand.
Gamle kung Gösta var ej alldeles obenägen mot att låta
»en ståtlig legation» avgå, blott han hade »något visst hopp
om att man därmed kunde något vinna, som kunde komma
[1] Se sid. 243.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0267.html
