Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV - Eriks frierier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maj:t», skriver konungen, »för min trogna och ståndaktiga
kärlek, för de många obehag, som jag haft för Eder skull,
för mina ungdomsår, som av sorg förtärts, för den allsmäktige
Gudens föreskrift om det heliga äkta ståndet, för
Edra undersåtars böner och för Eder egen skull att ej låta
Eder släkt utdö med Eder utan giva mig ett visst svar.»
Skepp, följeslagare, allt vore nu redo för konungens
överfart till England, blott han finge ett gynnsamt svar. Själva
döden skulle han trotsa för att få komma till föremålet
för sin dyrkan.
Den tillbeddas svar kom genom Gyllenstierna, svävande
och avkylande: hon kunde icke ge något bestämt besked,
ty hon hade beslutat att ej ingå äktenskap med någon
som hon icke sett. Men ändå ville hon ej, att konungen skulle
komma till England, ty det kunde hända, att vid sammanträffandet
den ena ej behagade den andra, och ett sådant förhållande
skulle ju bli ej mindre oangenämt för konungen av
Sverige än för drottningen!
Det fordrades verkligen mycket god vilja för att tyda ett
dylikt svar som en uppmuntran. Däremot kunde Erik möjligen
finna något skäl att ej alldeles förtvivla, när han bekom
följande rader från den åtrådda sköna:
»Om jag icke erkände den särdeles stora förbindelse, vari
jag står till Eders Härlighet för Dess mig städse visade
bevågenhet, skulle jag i sanning illa uttryckt vad jag känner.
Därför bjuder jag Dig, för detta uppriktiga hjärtelag,
vänskapens gengärd till den grad, att mera ej kan av en furstinna
begäras.
Eders Härlighets Syster och frände
Elisabet
Den 4 maj 61.»
I alla händelser blev Erik så förtjust över detta brev, att
han åter beslöt sig för att i egen hög person uppsöka den
sköna i hennes slott. Men giljarfärden fick en snöplig ändalykt.
Knappt hade flottan med konungen ombord från Älvsborg
stuckit ut till havs, förrän det blev storm; och som Hans Maj:t
icke var någon hjälte till sjös, vände han vid Skagen och var
tacksam för att få komma i land igen. Nu beslöt han att
i stället resa landvägen över Danmark, Tyskland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
