Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV - Eriks frierier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nederländerna. Men den föresatsen strandade på att danske
konungen vägrade ge honom gisslan för färden genom hans land.
Dock räckte varken sjöresans kval eller den vägrade lejden
till som motgift mot Eriks kärlekskrankhet. Han fortfor att
överhopa Elisabet med dyrbara skänker och brev, som i
starka ord uttrycka hans känslor. Ja, så starka voro dessa,
att han till och med gav Gyllenstierna befallning att låta »med
rör eller värja» befria sin konung från hans mest gynnade rival,
en medlem av den engelska aristokratin, om det Ȋn fast tio
tusen daler kosta skulle». Då Gyllenstierna emellertid
undanbad sig det ömtåliga värvet, skrev hans konung till
honom: »Om I icke så mycket törens våga, så ären I intet värd
att hållas hos Oss I det anseende, som I härtills varit», och
gav honom kort därefter respass hem.
Så rymligt var emellertid kung Eriks hjärta, att samtidigt
som han suckade för Elisabet, började han fria till Skottlands
drottning, den för sin skönhet berömda Maria Stuart.
Först sände han en beskickning till detta land för att förvissa
sig, »om drottning Maria vore så dejelig, som alle man säja».
Det måste man ha funnit att hon var, ty inom kort var en ny
beskickning redo att avgå till Skottland i friarärenden. Men
när Elisabet fick reda på Eriks dubbla spel, skrev hon till
honom ett brev, som var ungefär detsamma som en korg.
För en sådan kärlekstrånad som Eriks var dock ej heller
detta nog avkylande. Han kunde, skriver han till Gyllenstierna,
»icke föreställa sig, att drottningen ej skulle lyssna till hans
varmaste önskan och välvilligt upptaga hans anhållan om
hennes hand, ehuru hennes brev syntes utvisa, att hon ej
ville det». Alltjämt hoppades han på den tillbeddas gunst
och lät uppriktigt försäkra henne, att intet av vad han
hittills genomgått av mödor och lidanden varit så svårt, att han
ej för att vinna hennes ynnest skulle uthärda något mycket
värre, blott hon på något sätt ville bifalla vad hans hjärta
trängtade efter.
I samma veva inlät sig Erik emellertid i underhandlingar
om giftermål med ännu en prinsessa, nämligen Renata
av Lothringen, Kristian II:s dotterdotter och arvinge till
dennes anspråk på Danmark och Norge. Beskickningen dit
hade först i uppdrag att underrätta konungen om prinsessans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
