Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 / 287 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV - Nordiska sjuårskriget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitt vapen insätta både Danmarks tre lejon och »Den norske
Løve». Och nu vågade Sverige till på köpet gå i vägen för
Danmark i Estland! Sådant måste hämnas. Den kamp, som
förestod, skulle helt enkelt gälla, huruvida Gustav Vasas
livsgärning, Sveriges befrielse ur unionens bojor, skulle äga
bestånd eller icke. Danmark stärkte sig till kampen genom
att ingå förbund med Lybeck och Polen.

Erik XIV:s sigill.

Men under
väntan på att det
skulle bryta löst
talades många
fagra ord å ömse
sidor. Vid
Distingen 1563 kommo
till konungen i
Uppsala sändebud
från Fredrik II
för att stadfästa
freden. De svuro
vid en bankett
konung Erik »så
många, höga och
dyra eder», säger
historieskrivaren
Tegel. Och den
ene av sändebuden
önskade, »när
han ett glas vin
utdricka skulle, att så många djävlar skulle fara i honom,
som vindropparna voro i glaset, om konungen i Danmark icke
mente de svenske så väl som sig själv och konung Erik icke
hade i konung Fredrik en tillförlåtelig god vän och nabo;
och därmed utdrack han samma glas. Men det var intet
annat än lögn och bedrägeri med», tillfogar Tegel.

Sjökriget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>