Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV - Nordiska sjuårskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vacker majdag år 1563 möter herr Jakob danska flottan
utanför Bornholm, och då han vägrar efterkomma den
danske amiralens anmaning att stryka toppsegel, »herren av
Östersjön till ära», barkar det snart ihop mellan fartygen,
och man slåss av hjärtans lust, till dess den danske amiralen
måste stryka flagg.
Jakob Bagge hedrades vid ankomsten till Stockholm med
ett ståtligt triumftåg som belöning för sin stolta seger.
Tåget gick från amiralsskeppet över Järntorget till slottet.
Främst kom den segrande amiralen i praktfull dräkt med en
gyllene kedja om halsen och ledsagad av tvenne friherrar; efter
honom marscherade hans officerare. Därefter kommo den
danske amiralen och hans officerare, alla med rakade huvud
och med vita käppar i händerna, och slutligen de övriga
fångarne sammanbundna med varandra. Under folkets begabbelse
måste de sålunda draga genom gatorna, företrädda av
konungens hovnarr, Herkules, som spelade en ynklig låt på
fiol. Eget nog hade narren samma namn som det tagna
amiralsskeppet. — Erik hade själv förordnat om hur allt
skulle tillgå.
På hösten drabbade Jakob Bagge ihop med en överlägsen
dansk-lybsk flotta. Med mannamod och ungdomlig kraft
ledde han de sinas kamp, men när mörkret gjorde slut på
striden, var den oavgjord. Den unge konungen hade emellertid
otåligt väntat sig ett nytt segerbud. Men då han i stället
fick höra, att hans flotta, som han skriver, icke vågade längre
hålla sjön utan skyndat tillbaka till skären, gav han i sin
obehärskade förbittring Stockholms ståthållare befallning,
»att där som förberörde Jakob varder hemkommandes hit
till Stockholm, I då icke tillstädjen, det han med skeppen
måtte bliva instadder utan med fiskesumpar och annan
sådan slät fordenskap och med spott och spe undfången.
Såsom vi icke heller vilja, att han eller någon utav de andra
skall bliva efterlåtet att komma in på slottet utan bliva
förvista i staden.»
Så tänkte Erik behandla den man, som han nyss förut
hedrat med triumftåget. Men då hade amiralen, såsom
konungen lät honom veta, »icke varit så mycket rädd». Den
tillämnade skymfen blev dock lyckligtvis aldrig verklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
