Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Konung Johan och den helige fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strängt katolska högskolan i Löwen inträtt i jesuitorden.
Konungen upprättade år 1576 för hans räkning en skola i
det forna gråmunkeklostret på Riddarholmen, av vilken
anledning läraren snart blev känd under namnet Klosterlasse.
Skolan blev talrikt besökt, ty Laurentius var en
lärd man och en skicklig lärare, och genom mildhet så väl
som genom sitt varma nit vann han sina lärjungars
hjärtan. Redan vid påsken 1577 kunde jesuitpatern glädja
sig åt att ha till katolicismen omvänt trettio lärjungar,
som alltså avlade katolsk trosbekännelse och undfingo
sakramentet efter den romerska kyrkans ritual. Kort därefter
fick han den tillfredsställelsen att kunna skicka sex av
dessa ynglingar till Rom för att utbildas till missionärer
för den katolska kyrkans utbredning i Sverige, en sak som
de omfattade med ungdomlig hänförelse. Bland dem var
en brorson till Hans Brask. Året därpå avgingo ytterligare
fem ynglingar till påvestaden, och på våren 1579
voro åter tjugu unga män, mestadels av förnäma familjer,
redo att draga åstad till jesuitkollegierna i Braunsberg i
Preussen och Olmütz i Mähren.
Så fasta voro de nyomvända i sin tro, att då pesten
år 1579 härjade i huvudstaden och tre av skolans
lärjungar föllo offer för den, bådo de på dödsbädden sin
lärare att slippa bli jordade bland luteranerna. Laurentius
begravde dem också efter katolsk ritual på en plats av den
gamla klosterkyrkogården, där inga luteraner vilade. Men
han måste förrätta jordfästningen vid midnattstid för att
ej bli upptäckt och förhindrad i sitt värv.
Till de predikningar, Laurentius höll i klosterkyrkan,
strömmade en mängd åhörare, och han vann också bland
flere av de svenska stormännen sympatier för sin kyrka.
Men så vitt man vet, var det blott en adelsman som
formligen övergick till denna. Förvärvet synes för övrigt ej ha
varit så särdeles värdefullt för den allena saliggörande
kyrkan, eftersom mannen i fråga, enligt Johan III:s utsago,
var »förbullrad och fördärvad av mycken drick».
Men hur det var, stego framgångarna Klosterlasse åt
huvudet, så att han började ta sig en alltför myndig ton mot
svenska folket. Och rent av vidrig blev han, då han
doppade sin penna i religionshatets gift och hopskrev det s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
