Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Konung Johan och den helige fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tände eld på jesuitskolans byggnader. Man lyckades dock
släcka elden, men Klosterlasse måste lämna landet år 1580.
Han åtföljdes av femton unga proselyter, som fortsatte
sina studier dels i Braunsberg, dels i Olmütz.
Han hade emellertid påverkat Johan därhän, att konungen
till påven framställde ett förslag om att genom ömsesidiga
eftergifter förena de söndrade kyrkorna. Påven sände
då hit själva jesuitordens sekreterare, Antonio
Possevino, för att närmare underhandla med konungen.
Possevino var en kunskapsrik och fint bildad man, vars namn i
den romerska kyrkans hävder omstrålas av ärofull glans.
En framstående katolsk författare ställer honom i allra
främsta ledet bland jesuiterna och kan ej nog prisa hans
stora egenskaper, vilka gjort honom till »ett mönster i alla tider
för en underhandlare å den helige faderns vägnar». När påven
anförtrodde Possevino det viktiga uppdraget, skedde det med
dessa ord: »Detta ärende är av sådan vikt, att om jag icke
tyngdes av hela den kristna kyrkans börda, skulle jag själv
gå till Sverige.» På den helige faderns befallning uppträdde
Possevino i Sverige i en hovmans skepelse. Med honom
hade Johan flera samtal, vilka förde honom allt närmare
påvekyrkan, och i ett ögonblick av hänförelse slöt han jesuiten
i sina armar under utropet: »Jag omfamnar dig och den
katolska kyrkan för evigt!»
Men vid närmare eftertanke uppställde Johan dock sina
villkor för Sveriges återgång till lydnad under den helige
fadern i Rom, och det var högst väsentliga medgivanden
han gjorde anspråk på. Så begärde han t. ex., att lekmännen
skulle få åtnjuta även vinet i nattvarden, vilket inom
romerska kyrkan var förbehållet prästen ensam. Men det
kunde påven icke medge. Särskilt ansåg han lekmannakalken
olämplig i ett land, där vin ju ej producerades, och där
påvens sändebud kunde berätta sig ha sett, att prästen i
stället för vin använt korndricka. Lika litet kunde påven
gå in på Johans fordran, att mässan skulle få hållas på
modersmålet, att vigvattnets bruk och en del andra katolska
ceremonier skulle avskaffas, och att prästerna skulle få ingå
äktenskap. Den helige fadern kunde icke vara med på att
Guds tjänare skulle få, såsom han säger, »gå från köttsliga
omfamningar till heliga offer». Och hur lätt bleve ej den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
