Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 / 373 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Konung Johan och den helige fadern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och uppmuntrade dem att ytterligare däri framhärda, samt
gav dem råd och föreskrifter för den katolska gudstjänstens
upprätthållande.

Katarina Jagellonicas gravvård i Uppsala domkyrka.

Till avsvalnandet av Johans intresse för den romerska
kyrkan bidrog också mycket, att Katarina dog år 1583.
»Henne sörjde icke allenast
konungen, den hon i sorg och glädje,
häktelse och härlighet, igenom
ödmjuksam blidhet, barn och
blomma hade i tjugu år varit
till hugnad, utan ock hela riket,
synnerligen de fattige och
nödträngde, emot dem hon alltid
varit en mäkta mild och
barmhertig drottning», säger
krönikeskrivaren Girs, som i början av
1600-talet skildrade Johan III:s
historia.

Konungen, vars lynne nu
synes ha blivit retligare än
vanligt, såg sig snart om efter en
ny gemål; och detta »för många
orsakers skuld och besynnerligen
till att undfly tillstundande
sjukdomar och ohälsa, så ock många
melankoliska affekter, stora djupa tankar och annat mycket
bekymmer, som av ensörjenhet följa och förorsakas kunde».
Bland furstliga personer funnos ej många av passande
ålder. Därför valde han sig en maka ur högadelns krets,
den »ädla, välborna och högdygdesamma jungfrun Gunilla
Bielke», som han kände både till dygd, seder, låter och
sinne, och vilkens dejelighet han själv sett, så att han »icke
tarvade tro några målare, som undertiden [1] icke alltid så
kunna eller vilja avmåla alla lineamenter». [2]

För detta äktenskap talade även det skälet, att konungen
»tänkte således göra Sveriges rikes adel ära och upphöjelse»
och därigenom vinna ståndets tillgivenhet. Men detta stred

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>