Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - När Sveriges konung och Rysslands tsar växlade »skällebrev» med varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid underrättelsen om tronskiftet blev Ivan ängslig för sin
beskicknings öde, och räddhågan gjorde genast tyrannen mör
i munnen. Han skrev nu ett vänskapligt brev till den nye
konungen och ursäktade sina sändebuds uppdrag med några
grova osanningar: han hade fått höra, att Johan var död
och att konungens gemål hölls fången; och följaktligen hade
Ivan bara velat befria henne för att »antvarda henne till sin
broder, kungen i Polen». Tsaren anhöll nu, att hans sändebud
måtte återsändas, och förklarade sig villig att mottaga
en svensk beskickning för att i Moskva underhandla om
fredens bekräftande.
Johan lät verkligen lura sig av den vänskapliga tonen i
Ivans brev och avsände år 1569 en beskickning. Men den
hade ej väl kommit över Rysslands gräns, förrän tsaren visade
sina verkliga avsikter. I Novgorod måste sändebuden först
vänta i nära tre månader, innan de fingo företräde inför
ståthållaren. Och när de skulle besöka honom, blevo de utanför
hans slott ryckta ned från vagnen, på vilken de åkte, »slagne,
hårdragne, kläderne av dem rivne och skövlade på allt det
de på sig hade och sedan med tåg jämte vid hästar bundne,
att de nakne till härbärgs löpa måste. Så ofta ryssarne läto
hästarne springa i ring, måste sändebuden dansa jämte. När
de med en sådan ståt kommo till härbärget, ställdes de där
nakne för allt folk att begabbas, medan ifrån dem togs allt
vad de där innehade. Tredje dagen därefter gavs dem deras
kläder igen, och vordo sedan såsom missgärningsmän förde
därifrån till Moskva. Vatten och klibröd var på resan deras
spis, och om nätterna kvalde ryssarne dem med rök till
deras vilas förhindring.» Så berättar den förut anförde
historieskrivaren Girs.
Två år måste de tillbringa i ett fängelse, som kostade
flera av dem livet. Sedan de slutligen fått nåden att besöka
tsaren och tvingats att göra upprepade knäfall inför
despoten, sändes de hem med absolut oantagliga fredsvillkor. Man
förvånar sig blott över att ett enda av sändebuden återkom
med livet, ty det var under denna tid, som de vildaste
utbrotten av tsarens raseri och blodtörst inträffade. Så lät han
år 1570 i Novgorod på en gång avrätta över 1500 personer,
enligt vad han själv uppger. Följande år tillställde han nya
blodbad, som kostade även flera av hans gunstlingar livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
