Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Johan III
- Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Far och son.
År 1586 dog Johans svåger, konungen i Polen, och som
detta land var ett valrike, beslöt Johan att för sin son
Sigismunds räkning söka den lediga tronen. Han
uppmanades därtill av den avlidne konungens gemål,
änkedrottning Anna, som hoppades att genom systersonens val
bevara sitt politiska inflytande i Polen. Vad Johan
beträffar, var det icke uteslutande ärelystnad i förening med
fadersstolthet, som drev honom till detta steg. Därbakom
låg också en politisk tanke, nämligen att även här
motarbeta ryske tsarens planer på att utvidga sin makt, ty
förhållandet var det, att Feodor också anmälde sig som
sökande till Polens krona. Men en union mellan Ryssland
och Polen, vilka dittills varit fientliga mot varandra, måste
för Johan te sig som den största utrikespolitiska fara, som
över huvud taget kunde hota Sverige. Ett svenskt-polskt
förbund borde däremot innebära det bästa skyddet för
bägge rikena mot den ryska faran och därjämte ge Sverige
ökade möjligheter att hålla Danmark stången.
Från Ryssland kom till den förestående valriksdagen 1587
en ansenlig ambassad, som talade stolta ord om tsarens
planer att såsom härskare över Ryssland och Polen i förening
samt i förbund med Österrike, Spanien och Persien bekriga
turkarne och fråntaga dem stora landsträckor. Därefter
skulle turen komma till svenskarne. Dem skulle man
fördriva ur deras Östersjöprovinser, och sedan skulle dessa
områden införlivas med Polen och Ryssland.
Ryske tsaren var emellertid icke Sigismunds ende medtävlare.
Polens konungakrona eftersträvades nämligen också
av ej mindre än fyra österrikiska ärkehertigar, vilka var
för sig arbetade på att genom hemliga agenter värva
anhängare. Men genom denna inbördes oenighet försvagades
utsikterna för det Habsburgska huset. Å andra sidan hade
denna ätt ett värdefullt stöd i påven, som endast i en furste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0392.html
