Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Själva valförrättningen började med att påvens sändebud
uppstod och höll ett tal, överflödande av fromma och visa
förmaningar till Polens folk att icke fästa sig vid de
hedniska turkarnes hot utan lita till den helige faderns och
hela kristenhetens hjälp — vilket, översatt till ett enklare
språk, betydde att välja en österrikisk ärkehertig men akta
sig för att utkora en svensk prins. Och då samme man
talade om en barbarfurstes uppfostran i en fördärvad
omgivning såsom motsats till de fromma omsorger, med vilka
ädla föräldrar skapade »en god och ädel avkomma», var
udden tydligt nog riktad mot den ryska kandidaturen.
Därefter framträdde representanten för det österrikiska
husets intressen och höll ett pompöst anförande, som
framför allt sökte blända genom glansen av Habsburgska husets
världsherravälde. Tack vare besittningen av både Österrike
och Spanien med dess biländer härskade detta furstehus
över hela jordkretsen och vore i makt Turkiet vida
överlägset. Icke finge polackerna med ett sådant stöd inom
räckhåll låta skrämma sig av ett hedniskt folk, vars
arglistiga plan vore att lägga även Polen under sitt ok. Nej,
nu gällde det att kväsa turkarnes olidliga förmätenhet.
Så kom turen till den svenska beskickningen, vars sekreterare
uppläste ett av Sparre författat tal, utgörande en
rekommendation för Sigismund, först och främst på grund
av hans polska börd och hans personliga företräden, särskilt
hans ståtliga utseende, som sades erinra om morfaderns.
Det vore något annat det än den obegåvade och obildade
tsaren, denne halvdöve stackare, som knappt kunde stamma
sitt eget språk. Hur kunde en sådan över huvud taget ens
nämnas vid sidan av »den svenske fursten, som stode i
glansen av ungdom och ridderligt väsende, av rik och
mångsidig bildning? Tsar Feodor kunde måhända kallas
godsint, men endast så länge han på detta sätt vore mindre
vetande; om han återvunne sina sinnens fulla bruk, skulle
han säkerligen icke dröja att visa sin faders grymma och
tygellösa natur.» Genom att utkora tsaren till konung
skulle polackerna bli förvandlade till ett lydfolk under de
högfärdiga, uppblåsta ryssarne och till råga på allt ådraga
sig Turkiets fiendskap.
Men, hette det, Ryssland vore ju så mäktigt och borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
