- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
394

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Far och son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därför lätt kunna hålla Turkiet stången. Ja nog vore det
lätt att tala om Österns guld och ädelstenar, men erfarenheten
hade visat, hur pass mycket det i själva verket var
bevänt därmed.

Ett förbund med Sverige skulle däremot bringa Polen
verkliga materiella fördelar: dels skulle man vinna ett starkt
gränsförsvar mot Ryssland, dels vore konung Johan villig
att avskriva sina stora fordringar på penningar, som han
lånat sin svåger, konungen i Polen, dels funnes ock
förhoppningar om att Johan, med bifall av Sveriges ständer,
skulle av kärlek till sin ende son låta Estland bli införlivat
med Polen. Och om polackerna på denna punkt ej kände
sig tillräckligt säkra, borde det vara nog, att drottning
Anna förklarat sig vilja med all sin egendom gå i borgen
för uppfyllelsen av detta löfte.

I försiktiga och skruvade ordalag hade Sparre alltså givit
ett halvt löfte om Estland. Men han synes ha tröstat sig
med att det ändå var drottning Anna, som till sist skulle
få sitta emellan.

För var dag, som gick, började det nu mer och mer väga
till Sigismunds förmån. Den moskovitiska kandidaturen
hade haft sitt trognaste stöd inom den masuriska adeln,
men en god del av denna hade redan gjort slut på sina
knappa tärepenningar och måste följa sina vedersakares råd
att ge sig av hem till sina bondgårdar igen. Ännu mer
betydde emellertid polackernas fruktan för ett krig med
Turkiet och deras aningar, att det låg moskovitiskt svek
bakom de storståtliga ryska vallöftena. De kände sig ej
heller övertygade om att tsarrikets verkliga tillgångar
motsvarade det gängse ryktet om dem. Och en i sig själv
obetydlig anekdot tilldrog sig i detta sammanhang mycken
uppmärksamhet. Det var en polsk magnat som berättade,
hurusom han som medlem av en polsk beskickning några
år tidigare ej förmått upptäcka mycket av tsarens glans
och härlighet, men däremot hade han upptäckt, att den
servis, han bespisades på, var av förgylld koppar.

Vad de österrikiska förespeglingarna beträffar, så hade
de aldrig vunnit någon riktig tillit vid riksdagen. Man
kände för bra till Habsburgska husets styrelsemetoder i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free