Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett farligt redskap i händerna på Johans fiender. Så
föddes planen, att Sigismund skulle överge Polen för att
stanna hos sin fader.
Men här stötte Johan och Sigismund på motstånd av
mäktiga krafter. De svenska stormännen hade redan med
förtjusning vant sig vid tanken på att snart ha en ny
unionskonung, som gåve dem lösa tyglar här hemma,
medan han själv uppehölle sig i sitt andra rike. Och ur en
annan synpunkt voro påven i Rom och hans vänner bland
de katolska furstarne angelägna att hålla Sigismund kvar
i Polen. Han hade nämligen av sin moder påverkats att
bli en lydig son av den romerska kyrkan, och katolikerna
hoppades, att om Sverige under en sådan konung bleve
förenat med det katolska Polen, skulle kättarlandet kunna
åter bringas till underdånighet under den helige fadern.
Därför satte påven mäktiga krafter i rörelse inom Polen
för att motarbeta Sigismunds bortresa.
Johan höll emellertid i sig och underrättade i ett öppet
brev sina undersåtar om sin avsikt att på sommaren 1589
sammanträffa med sonen i Reval. Det sipprade snart ut, att
konungens verkliga avsikt med mötet var att föra Sigismund
med sig hem. Men när hans rådgivare i försiktiga ordalag
gjorde antydningar om de betänkliga följderna därav,
svarade Johan i vredesmod, att envar som sökte hindra mötet
skulle han hålla för sin fiende. Han skulle fara till Reval,
om också en legion onda andar försökte hindra honom.
Han for också; och trots det att Sverige under ett par
års tid hemsökts av missväxt och folket på sina ställen
dog av hungersnöd och pest som flugor, utskrev han nya
och dryga skatter, ty han ämnade uppträda i Estland med
en stor krigsmakt för att imponera på polackerna och på
samma gång skrämma ryssarne till att förlänga det
stillestånd, som skulle utlöpa följande år.
I augusti 1589 hade Johan således glädjen att sluta sonen
i sina armar. Men nu lät han rådet veta, att han nödvändigt
ville ha sonen med sig hem från hans »babyloniska
fångenskap», och under stränga hotelser förbjöd han herrarne
att säga något däremot. I detta svåra läge, då allt var »sorg,
gråt och jämmer, som vankade där bland både unge och
gamle», tillgrepo rådsherrarne den åtgärden att hålla ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
