Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanträde med det närvarande krigsbefälet, och resultatet
blev, att man med en gemensam skrivelse vände sig till
Sigismund. I de mörkaste färger skildrade man Sveriges
utblottade tillstånd, vilket skulle bli ändå värre, om det krig
med Polen, som vid Johans tronbestigning slutat av sig
självt, nu bröte ut på nytt. Det kunde nämligen bli påföljden,
om Sigismund som en flykting övergåve sitt rike. Ja
det vore fara värt, att svenskarne å sin sida bleve
»kallsinniga» mot bägge konungarne och »började någon oro».
Därför bad man i kraftiga ordalag Sigismund att icke i hastigt
mod taga något steg, som han framdeles kunde få ångra.
Då Johan fick höra, vad råd och krigsbefäl på eget bevåg
tagit sig för, sände han sin sekreterare till rådsherrarne med
den hälsningen, att de skulle låta bli att komma med sådana
förmaningar till konungen i Polen, ty han hade beslutat med
sin son vad han ville göra, och det skulle också ske, det och
intet annat. Men om de skulle lyckas förmå Sigismund att
resa, så skulle de veta, att »Hans Maj:t ämnade förfölja dem
därföre, så länge han levde». Och om de komme till Johan
själv i samma ärende, »så skulle de vara honom så välkomne,
liksom de där ville sticka en kniv eller dart i kroppen på
honom, och skulle så bliva avvisade, att de icke skulle hava
lust komma oftare igen».
Och mycket riktigt: när en del rådsherrar någon dag därefter
vågade försöka att bringa frågan på tal inför Johan,
»blevo de med hård och skarp ord överfallne och sedan
alldeles snöpliga utviste», heter det i en förut citerad samtida
uppteckning.
En ny inlaga från rådet, vilken slutade med en maning till
Johan att låta »förnuftet besegra känslan», bemöttes med det
högdragna svaret, att konungen brukat ha bättre lycka, när
han handlade mot deras råd, och att han ämnade fortfarande
som hittills regera »absolute [1]».
Några dagar senare skedde emellertid ett plötsligt omslag,
lika oväntat som när Sigismund första gången skulle fara till
Polen, och den 30 september avreste han dit igen. Men
med förbittring i sinnet steg Johan ombord för att återvända
till Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
