Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och darrande röst sucka: »Ur djupet ropar jag till Dig, Herre.
O Herre, hör min bön! Jag haver syndat, syndat haver jag
i himmelen och inför Dig. Jag kännes vid mina missgärningar.»
En tid senare tillspordes han, om han ej ville förlåta sina
fiender. Med hopknäppta och upplyfta händer svarade han:
»Alla, som utan Guds förtörnelse kunna skonas, må frigivas.»
Dag för dag blev det nu tydligare, att döden nalkades, och en
novemberdag utandades Johan sin sista suck med de orden
på sina läppar: »Jag vet, att min förlossare lever.»
Det var en bana full av missräkningar, som då ändades.
I rikt mått hade Johan fått besanna sin gamle faders
varnande ord: »Vi förundra Oss, att du är så het att längta
efter olyckor och ställer ditt sinne uppå ogrundade meningar,
att du icke kan märka farligheten utan går fram efter ditt
eget sinne.»
Litteratur:
A. G. Ahlqvist, Om aristokratiens förhållande till
konungamakten under Johan III:s regering.
Olof Söderqvist, Johan III och hertig Karl 1568—1575.
Olof Söderqvist, Studier rörande förhållandet
mellan Johan III och hertig Karl 1576—1586.
(Hist. tidskrift för åren 1903—4).
Helge Almquist, Den politiska krisen och
konungavalet i Polen år 1587 (Göteborgs högskolas årsskrift
för år 1914). Häft. 3:50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
