Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Hertig Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syndabekännelse samt anamma Jesu lekamens och blods
sakrament. »Därtill svarade Hans furstliga Nåde: ’Nej’», heter
det i mäster Lars’ redogörelse.
Emellertid satte man det oaktat in kalken på ett bord
i den angränsande salen, »så att Hans furstliga Nåde kunde
se honom in till sig i sängkammaren». Men strax befallde
hertigen att släppa ned sparlakanet kring sängen. Då
flyttade man det heliga kärlet till ett bord i sängkammaren,
och nu »begärde Hans furstliga Nåde kalken till sig. Men
när Hans furstliga Nåde fick honom, sade han: ’Här är
intet uti.’»
Predikanten svarade: »Där skall väl komma uti, om min
herre vill tillförene bepröva sitt leverne, bekänna sina
synder för Guds ansikte och begära en nådig förlåtelse för
Kristi förskyllan.» Då gav den sjuke med sig, och den
heliga akten kunde försiggå i övlig ordning.
»Då allt detta var överstått, blev Hans furstliga Nådes
sinne så förändrat, att i det stället han icke kunde
tillförene lida predikanten utan körde honom av kammaren,
blev han honom så gunstig, att han fick knappt vara borta
en halv timme utan måste alltid sitta vid sängen. Men så
ofta predikanten skulle, antingen om dagen eller aftonen,
skiljas från Hans furstliga Nåde, lade han, av kärlek
bevekt, predikantens hand emellan båda sina händer. När
Hans furstliga Nåde något förmådde, läste predikanten
något trösteligt både av bibeln och böneboken. Stundom
läste Hans furstliga Nåde själv, och stundom uppslog han
vad läsas skulle och fann alltid på det tjänligt var.
Besynnerliga befallde han läsa de psalmer: den 51:a och den
103:e.
Aftonen näst förr än han avsomnade, nämnde han
predikanten vid namn, vilket han knappt två gånger hade
gjort i fyra år, såg på honom, sägandes: ’Herr Lars ...
syndare.’ Men efter predikanten det icke fullkomliga hörde,
frågade han, vad Hans furstliga Nåde sade. Svarade Hans
furstliga Nåde högre: ’Jag arme syndare.’ Predikanten
svarade: ’Kristus är kommen i världen till att frälsa
syndare och uppsöka det förtappat var.’»
Och när en stund därefter den sjuke »begynte svårligen
kämpa med döden», föllo alla de kringstående på sina knän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
