- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
421

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund och hertig Karl - Uppsala möte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det att de enfaldige sig däröver icke förskräcka skulle,
menandes, att någon lekamlig besättelse därmed skall ment
varda».

Så långt var allting gott och väl, men när en del av
prästerskapet jämte rådet kom upp till hertig Karl på slottet för
att inhämta hans samtycke till vad som överenskommits,
stötte man på svårigheter. När han »fick höra, att riksens
råd beslutit med prästerskapet honom oåtspord, blev han
misslynt och talade riksens råd hårt till, varför de ville
utesluta honom». Bland annat yttrade han: »Åter haven I
efter eder vana i min salig broders tid uteslutit Oss och efter
eder vilja tillrett maten på fatet; men kommen ihåg, att
täckefatet är ännu icke pålagt!» Därpå satte han sig att genomgå
beslutet punkt för punkt. Det mesta gillade han, men när
han kom till punkten om exorcismen, blev han eld och lågor
och förklarade, att den präst i hans hertigdöme, som vågade
begagna sig av ritualet för djävulens besvärjande, skulle
»bliva avdankad med eldgaffeln». Utgången blev en kompromiss:
exorcismen skulle bibehållas, »dock så», hette det,
»att man härmed icke fördömer de församlingar i främmande
land eller höga personer här inrikes, som denne icke så bruka».
Karl hade alltså rätt att inom sitt eget hertigdöme förbjuda
djävulens utdrivande.

Emellertid hade några stränga renlärighetsivrare blivit
retade över hertigens ingripande och hittade i sista stund
på att bland de trosbekännare, vilkas lära man förkastade,
skulle även uppräknas den schweiziske reformatorn
Kalvins anhängare — »en händelse som såg ut som en tanke»,
eftersom hertigen var känd för sina sympatier för den
reformerta läran. De präster, som åtogo sig det obehagliga
uppdraget att söka få hertigens bekräftelse även på denna
ändring, hade en het stund uppe på slottet. Men för att
komma till ett avgörande gav han till slut det vresiga svaret:
»Sätten in alla dem, som I veten vara av det slaget, och fanen
i helvetet med, ty han är ock min fiende!» En mötesdeltagare
gör följande barnafromma reflexion över det svar hertigen
sålunda slängde till ombuden samt över dessas känslor i
samma stund: »Därmed gingo de glade till mötet och förtalde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/2/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free