Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jakob De la Gardie med den något yngre Evert Horn som
närmaste man. De la Gardie hade i fyra år delat fångenskapens
lidanden med sin vapenbroder Gyllenhielm. Ehuru han efter
en kort tid hade erbjudits att bli utväxlad och Gyllenhielm
tillstyrkt honom att mottaga anbudet, hade han dock vägrat
begagna sig därav, då Sigismund icke ville bevilja
olyckskamraten samma förmån. Han beslöt stanna kvar hos sin
vän i förhoppning att därigenom kunna lindra hans lidanden.
Först när fyra år gått, kunde han av Gyllenhielm övertalas
att mottaga den frihet, som då erbjöds honom.
Han begagnade denna för att deltaga i den nederländska
republikens frihetsstrider och under ledning av den tidens
förnämste fältherre, Morits av Oranien, sätta sig in i den
moderna krigskonsten. I dessa strider utmärkte han sig
så, att prins Morits »för hans generositet och vackra
comportement»[1] säges ha föredragit honom framför alla andra
överstar. Ja Frankrikes konung erbjöd honom till och med
en framstående plats i sin armé. Men det var åt Sverige, som
Jakob De la Gardie ville ägna sina krafter och kunskaper i
krigets värv.
Om svenskarnes ingripande i de ryska tronstridigheterna
berättar en gammal rysk krönika på sitt färgrika,
salvelsefulla språk sålunda: »Och en så stor mängd av polska trupper
och ryske edsbrytare församlade sig, att jorden betäcktes av
hjälmar och luften glänste av spjut, och i striden utgöts blod
allestädes. Sådan blodsutgjutelse och oro hade, för våra
synders skull, av begynnelsen aldrig varit i det ryska landet.
Och de lede, upproriske fienderna tillredde sig en
samlingsplats nära tsarstaden Moskva, på ett ställe som kallas Tusjino,
och för den skull vordo invånarne i tsarstaden alle beträngde
av elände.
Men då tsaren Vasilij såg dessa rasande, rovgiriga
vilddjurs väldiga framfart, ville han uppslita deras käftar och
sände alltså till Stora Novgorod en trogen vojvod[2] av sin
egen släkt, knäs[3] Mikael, och befallde honom att tillkalla
hjälptrupper från de svenska länderna. Alltså uppfyller knäs
Mikael tsarens bud och tillkallar svenska regementen. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
