Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofördröjligen kommo till honom i Stora Novgorod de så
kallade svenskarne med deras illfundige vojvod Jakov Puntusov
Delagard, vilka sedermera blevo fiender till Guds moders
hus.»
Brokigt sammansatt var den här, som den unge svensken
förde an. Till största delen bestod den av finnar samt värvat
utländskt krigsfolk: engelsmän, skottar och fransmän, vilkas
trohet ej var mycket att lita på. Med dem skulle han tåga
ända in i hjärtat av Ryssland, över ändlösa slätter, där han
ständigt kunde vänta anfall av en överlägsen fiende.
Under skärmytslingar med upproriska kosacksvärmar
ryckte De la Gardies kår i förening med ryska trupper till
Moskvas undsättning. Men när han hunnit över Volga,
vägrade finnarne med känd envishet att fortsätta marschen.
De ville icke »föras såsom till en oundviklig slaktebänk»,
förklarade de. Därtill klagade de över att de »funnit endast
bedrägeri hos sina ryska bundsförvanter, vilka hade plundrat
deras tross, under det de själva kämpade mot fienden».
Förgäves sökte De la Gardie med både hotelser och goda ord
bringa dem till lydnad. Emellertid trodde han ändå icke,
att de skulle våga försöket att ensamma, utan befäl, tåga
hem genom det fientliga landet. Det var dock vad de gjorde.
Och då började även det utländska krigsfolket knota över
att den sold, som ryska regeringen lovat dem, uteblev och
sade, att hos ryssarne var idel falskhet.
För De la Gardie återstod nu intet annat än att vända om.
Efter att ha marscherat fyra mil upphann man finnarne.
De la Gardie tilltalade dem med stränga ord, ryckte fanorna
ur deras händer, och med blottad värja drev han dem med
överstarnes hjälp att intaga sina led. Men snart samlade de
mod till uppstudsighet igen och utläto sig enstämmigt, att
»så framt herr Jakob icke ville gå tillbaka med dem, skulle
de lämna honom allena». Då måste överbefälhavaren själv
följa med.
Men när man kommit till trakten av Novgorod, lyckades
han få bukt med de ostyriga, tack vare att han äntligen
erhöll medel att betala deras sold med. Sedan han dragit till
sig förstärkningar, kunde han åter börja tåget mot
Rysslands hjärta.
Nu gick allt lyckligt. Upprorshären fördrevs ur sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
