Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkliv på 1500-talet - I bondestuga på 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fullt upp med snö, ty vägen gick mellan bergen. Vid
frukostdags kommo vi till en ståtlig kyrkherre, som höll fest
och hade andra präster till gäster. Även vi blevo inbjudna
och enligt detta lands sed ärligen och väl trakterade, så
att vi därefter väl värjde oss för kylan. Mot aftonen kommo
vi bort från rätta vägen. Vi påträffade ett vattendrag, men
då vi icke funno någon bro och det redan hade börjat skymma,
vågade vi icke riskera överfarten med hästarna och slädarna.
Vi hörde dock på andra sidan av vattnet hundskall, vilket
angav, att ett hus eller en by fanns i närheten. Efter långt
farande fram och tillbaka, som drog ut till klockan 3 på
natten, kommo vi slutligen till bron. Ej långt därifrån
fanns en by, i vilken vi lågo över natten hos en bonde.
Det är svårt för en främling, som icke känner vägen, om
han också kan språket, ty mycket sällan följer själva
bonden eller hans dräng med utan vanligen en så tunnklädd
pojke eller ett så litet barn, att det förvånat mig, att de
ej omkomma av den förfärliga kölden.
Den 15 fick jag för min släde en livlig häst. Då vi kommo
i en hålväg, for släden på hasorna på honom, och han satte
av i full fart utför berget, så att jag ingenting kunde se;
och icke kunde jag hoppa ur. Nedanför berget var en sjö,
på vilken jag lät hästen löpa ut. En knapp fjärdedels mil
därifrån kom jag på en krokig väg till en bro. Nu fann
jag för gott att glida ur släden, ty jag fruktade, att hästen
annars skulle springa i vattnet med mig. Han skenade också
i väg och slog sönder släden, så att jag icke mer kunde
begagna den.
Den 19 kommo vi till Nyköping, där hertig Karl höll sitt
hov. Han är konungens broder. Huset, i vilket han bodde,
var ännu icke färdigt. Till det yttre var det fult. För övrigt
ligger staden öppen och är liksom andra städer i detta land
icke innesluten av murar.
Den 20 vid middagstiden uppnådde vi Strängnäs. Det
är en liten öppen stad, som har ett biskopssäte. Där var
det just nu årsmarknad, som brukar hållas på isen; och
hertig Karl, vilken innehar denna stad, var själv
närvarande. Han gick omkring på platsen, där krämarne höllo
till, och uppmanade folket att i handel och vandel vara
ärliga mot varandra. En gammal bonde, som bar två vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
