- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
557

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkliv på 1500-talet - I högtidsprakt och festligt lag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

armade, i det att de övergiva den gamle borgeriske dräkt
och bruka i stället igen fruedräkt,[1] som är med
silkestygskjortlar och kassjacker,[2] sammetsmössor och andre sådane.
Varigenom nu sker, att silkestyget, som är herre- och
fruedräkt, bliver dubbelt dyrare, än det tillförene varit haver,
och borgarne i stället för att de skulle hava sine penninger
i handelen, så kläda de dem på hustrurna efter som oss är
förekommet, att en part giva deras hustrur två eller tre
silkeskjortlar tillika, där en adelsman måste låta’t bliva vid
ringare.

Vidare, på det att ju all högfärd måste bliva driven, så
köpa ock en part månge hängesmycken och klenodier till
deras hustrurs behov, vilkom dock väl hövdes något ringare;
och sker ofta, att medan de intet förstå sig på ädelstenar
köpa de glabecker, behemiske demanter[3], ja ofta ock kristall
och glasiaster, för rätte orientaliske demanter. Detsamma
sker ock med rubiner, safirer och andre ädelstenar. En part
köpa ock amulerade stoffer[4] både till kläder och eljest och
betala så glaset lika dyrt med gullet, därigenom penningarne
komma av riket och de, när omtränger, hava glas och annat
sådant kvar igen.»

Nu förbjöd konungen återigen allt bruk av dylika plagg
och dyrbarheter. Stadstjänarne skulle få befallning att —
om så behövdes med profossens hjälp — »opptaga alle
kappor och mössor av kvinnfolken, besynnerligen borgerskor».

*



Vid gästabuden var det plägsed, att gästerna i en väska
förde med sig kniv och sked för eget bruk:

»Den som skall till grannas laska,
skall ha kniv och sked i taska.»


Varför icke gaffel också? Nej detta redskap hörde till
sällsyntheterna. Det stora flertalet redde sig ännu på
samma sätt som stenålderns människor! Man tog maten »med try
finger», varför också vatten och handdukar framsattes vid

[1] Endast adliga kvinnor fingo kallas fru.
[2] Ett slags överklädningar.
[3] Bömiska diamanter: ett slags halvädelstenar.
[4] Guld- och pärlstickat tyg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free