Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkliv på 1500-talet - Ur »En gyldenne Book om unga personers Sedhers Höffweligheet» av Erasmus Roterdamus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Item skall ock ansiktet vara lustigt och klart, varmed en
sitt sinnes goda samvete och uppriktiga natur påskina låter,
icke uti skrynkor sammandraget, vilket ålderdomen tillhörer,
Icke ostadigt, vilket igelkottar tillhörer, icke grymt, vilket
oxar tillhörer.
Utur näsan skall icke snörens överflödande hänga, vilket
dem orenligom tillhörer. Den samma last blev ock den
världsliga visa mannenom Sokrati till försmädelse förekastad.
Med hatten eller kläderna att snyta sig står svåra
bondaktigt, med armen eller armbågan hörer dem till, som med
salta fiskavaror umgå.
Med näseduken att snyta sig står det höveligit, vilket med
kroppsens någor liten ifråvändelse ske bör, där som någre
ärligare för handene äro.
Sedan att man överljutt fnyser med näsaborrarna står
det ock ohöveligit, alldenstund att detsamma vredenes
upptäckelse[1] är.
Och står detta ännu fast slemmare att snarka, vilket
hörer dem ursinnigom till, om det eljest sker allena utav vanan.
Ty dem trångbröstigom, som hava en kort och svår
andedräkt, måste man sådant tillgiva.
Att tala genom näsan står det löjeliglt, ty sådant hörer
trumpetare och elefanter till.
Att krusa näsan hörer begabbarom och bespottarom till.
Om enom uti annars närvaro prustning[2] påkommer, då
står det höveligit, att man sig bortvänder; och strax när hon
upphörer eller förbi är, skall man göra kors för munnen och
sedan taga hatten av och dem, som honom hälsade eller
hälsa borde, igen hälsa (ty prustning såväl som gäspning
tager alldeles hörslan bort), om förlåtelse bedja eller dem
därföre betacka.
Att hälsa en annan uti hans nysande och honom därtill
lycka önska står väl och kristeligit; och där som flera åldrige
tillstädes äro, som en ärlig man eller kvinna hälsa, då skall
en yngling sin hatt avtaga.
Det ljud, som naturen medgiver, att förhålla hörer narrar
till, som hövelighetene mer än som deras egen sundhet
tillägna.[3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
