Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkliv på 1500-talet - Ur »En gyldenne Book om unga personers Sedhers Höffweligheet» av Erasmus Roterdamus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om dig något givet varder, som din mage icke fördraga
kan, så vakta dig, att du icke alltså säger som Clitipho hos
Terentium gjorde: ’Fader, jag kan det icke äta’; utan tacka
därföre vänneligen! Ty detta är det aldrahöveligste sätt sig
till att undskylla. Men om den samma, som dig nödgar,
icke avlåter utan fast anhåller, skall du tukteligen säja, att
det antingen intet tjänar dig, eller ock att du intet mer
lyster.
Att räcka enom androm det, som halvätet är, är föga
ärligit vis. Att doppa det avbitna brödet åter uti soppan igen
står bondaktigt, såsom ock att taga tuggan utur munnen
och lägga henne på tallriken slemt står. Ty om något till
äventyrs intaget är, som icke tjäneligit vore att insluka, skall
han sig hemligen avsides vända och det någonstädes
bortkasta.
Ben eller annat sådant, som lämnat är, skall du icke kasta
under bordet, på det du icke golvet därmed orent gör. Kasta
det icke på bordstäcket, lägg det ock icke åter i fatet igen,
utan lägg det vid tallriksbrädden eller ock uti tallriksfatet,
som hos en part fram sättes till att taga avlevorne däruti!
Tallriken eller fatet, som socker eller eljest något annat
sött vid sitter, att slicka med tungan hörer kattor och icke
människor till.
En part stoppa så mycket i munnen tillika, att båda
kindbackarna stå uppsvullna som blåsebälgar; andre, i det de
äta, riva[1] munnen ifrån varannan och smacka, lika som svin
pläga att göra. En part av flitigt ätande blåsa genom
näsaborrarne, lika som de skulle kvamna.[2]
Att dricka eller tala med fullan mun är varken berömmeligit
eller säkert.
En part äta och dricka utan återvändo, icke därföre att
dem hungrar eller törstar, utan att de eljest icke kunna stille
vara, med mindre de antingen klå huvut eller peta tänderna
eller ock fantisera med händerna eller ock leka med kniven
eller hosta eller harkla eller ock utspotta. Sådant kommer
av bondaskam[3] och haver något så när anseende till
ursinnighet.[4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
