Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolf som barn och yngling - Gustav Adolfs friarfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förrän han, som Hand säger, »begynte kommendera och
fråga, huru det stod till på skeppet både med ett och annat,
om proviant, om krigsmunition, om portarne till stycken[1]
vore väl tilldrevne, om skeppet var väl rent gjort, om de
hade kompasser i förråd, om skeppet var väl tätt, om de
hade sågebräder till att täppa hål med, ifall någre bleve
oförmodeligen skjutne genom skeppet, om någon var sjuk
på skeppet, om de hade bramsegel, om såpa och om kökfett
till att smörja masten och rullerna med, rätt som det hade
varit en indiansk skeppskapten: där jag mig mest över
förundrade, att Hans Kungl. Maj:t visste namn på allt det där
var, löst och fast, tackel och tyg, stora och små segel.
Sedan blev ankaret lyft; vinden var god, men icke stark,
varföre steg Hans Kungl. Maj:t i espingen,[2] drog omkring skeppet
efter sjöfåglar och sköt strax en and. Sedan begynte vinden
stärka sig; då kom Hans Kungl. Maj:t över bord igen. Emot
aftonen sent lupo vi utur skären.» Det var den 29 april.
Den 3 maj var »stilla väder». »Då kommo många slags
småfåglar på skeppet. Hans Maj:t sköt en, som var lik en hök.»
Sedan »satte sig Hans Kungl. Höghet i espingen och rodde
efter sjöhundar, menande sig få skjuta dem, för de läto sig
se mycket opp i vattnet». Något byte tycks han emellertid
icke ha fått. Men på eftermiddagen blev starkt »motväder»,
vilket hade den verkan, att »till aftonmåltiden kommo
hovbussarna intet flitigt, ty de lågo var karl om annan
sjösjuka».
Den 6 maj ankrade skeppen vid Rügen, och dagen därpå
steg Gustav Adolf i land. Med konungen följde utom ett
par betjänter blott sex personer, bland dem den sedermera
så berömde fältherren Johan Banér och vår sagesman. Alla
fingo de befallning att kalla konungen Adolf Carlsson och i
allo behandla honom som sin »stallbroder eller kamrat».
Efter en del förargliga sammanträffanden med personer,
som varit i Sverige och kände konungens utseende, kommo
resenärerna till Stralsund, där Gustav Adolf fick
nattkvarter hos en vanlig borgare; »vilken samt med hans kära hustru
bland andra upptåger hårdrogos tappert den aftonen, förrän
de somnade; H. K. M:t vet det väl till att förtälja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>