Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Gustav Adolf i norra Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett förbund, som gav den svenske konungen rätt att hålla
Pommern besatt, till dess Sverige fått sina kostnader för
kriget gäldade.
Snart var Stettin förvandlat till en nästan ointaglig
fästning och en utgångspunkt för vidare krigsföretag. Borgare
och soldater hade tillsammans i god sämja arbetat därpå,
ett dittills osett skådespel. Utan svärdsslag och
blodsutgjutelse hade Gustav Adolf nått sitt första mål i Tyskland:
han hade vunnit nyckeln till Oder-linjen. Nästa mål var
att köra ut den kejserliga armén ur Pommern.
Den avdelning av Wallensteins här, med vilken Gustav
Adolf nu hade att taga upp kampen, utgjordes av tygellösa
skaror från alla folk och länder, italienare, spanjorer och
valloner sida vid sida med de halvvilda ryttarhorder från Ungern
och Kroatien, vilka under namnet kroater gjort sig kända
som utskummet av Wallensteins armé. Av de svenska
soldaterna förvrängdes deras namn till krabater, ett ord som
småningom kom att beteckna en vild sälle i allmänhet. Gustav
Adolfs män hade ett gott öga till »krabaterna», ej blott för
nöjet att få »klappa upp dem» utan också därför, att de
samtidigt vädrade ett gott byte. Genom sina plundringar
hade nämligen dessa sällar samlat mycket penningar, »så att
deras bälten gemenligen voro fulla av guld- och silvermynt»,
berättar en äldre historieskrivare.
Befälet över kroathären fördes av Hektor Isolani, fruktad
och avskydd mer än eld och pest. Vid kroathövdingens sida
funnos bland det högsta befälet flere andra av den
wallensteinska härens värst beryktade våldsverkare.
I december 1630 beslöt Gustav Adolf en avgörande
stormning mot de kejserliga truppernas fasta ställningar. Tillfället
var gynnsamt, ty de fientliga soldaterna gingo i trasor, fröso
och svulto. Milsvitt kring deras läger var landet alldeles
utplundrat, så att de ej längre hade något att leva av.
Deras överbefälhavare, italienaren furst Torquato Conti,
hade föredragit att nedlägga befälet och njöt nu i Rom
av de skatter, han roffat ihop norr om Alperna.
På själva juldagen ryckte »snökonungen» an till den
avgörande stormningen och jagade fienderna ur deras varma
vinterkvarter, varvid flere av de wallensteinska
regementena nedsablades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
