- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
159

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Från Mainz till München

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förlustade sig såväl konungen som andra närvarande furstliga
personer under några timmars tid med engelska och tyska danser.»

Från Augsburg fortsatte svenskarne till Ingolstadt,
en av Tysklands starkaste fästningar. Dit hade den
bajerska armén tagit sin tillflykt efter nederlaget vid Lech.
Här låg också den gamle Tilly svårt sårad på sitt plågoläger.
Hans tålamod i lidandet försatte läkare och fältskärer i
häpnad. De smärtsammaste operationer framkallade icke
ett klagoljud, och mitt under de svåraste plågorna var hans
tanke lika klar och lugn som alltid. Med blicken fäst på den
korsfästes bild utandades den gamle hårt prövade krigaren
sin sista suck, medan en stilla frid bredde sig över hans anlete.

Men utanför dundrade de svenska kanonerna.

Så när hade även hans störste motståndare fått sätta
livet till här. Det hände sig nämligen, att Gustav Adolf vid
en rekognoscering av stadens befästningar kom för nära
ett av utanverken. En bajersk styckjunkare skall ha lagt
märke till mannen, som red fram på en stolt springare,
omgiven av en stor uppvaktning. »Det är säkert en förnäm
herre», sade han, »men jag skall genast göra slut på hans
färd.» Nu fanns på fästningen en gammal kanon med det
välljudande namnet Fikonet, ryktbar för att skjuta både
långt och säkert. Styckjunkaren laddar sitt Fikon, riktar
och fyrar av. Ögonblicket därefter kastas både konungen
och hans häst till marken. Hans män ila till, men Gustav
Adolf rycker sig undan den krossade hästen och reser sig,
överhöljd av blod och damm men alldeles oskadad. »Ännu
är äpplet icke moget», sade han. Men en stund därefter
kom en ny kula, och för den stupade en ung, lovande
markgreve av Baden vid konungens sida.

Den skjutna hästen, en liten apelkastad skimmel, finns
att se uppstoppad i Ingolstadts tyghus.

Det var emellertid tydligt, att Ingolstadts betvingande
skulle kosta mycken tid och mycket blod, varför Gustav
Adolf efter ett par misslyckade angrepp på utanverken
beslöt att bryta upp därifrån. Man anmärkte, att det var
den första fästning han lämnat ointagen bakom sig. Hans
mål var nu München, Bajerns katolska huvudstad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free