Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Den sjätte november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett rörande smådrag har sägnen bevarat och satt i
förbindelse med Gustav Adolfs räddningsfärd, ett drag
häntydande på den starkes uppgift att beskydda de svaga och
förföljda. Krönikan förtäljer nämligen, att när Gustav
Adolf red förbi en bajersk stad, kom en lärka, som förföljdes
av en rovfågel, flygande rakt på konungen, liksom för att
söka skydd. Gustav Adolf tog då den lilla fågeln i sin hand,
i det han yttrade: »Du stackars lilla fågel, du vill också
ha skydd hos mig. Nåväl, det skall du få, så långt jag kan
ge.» Och så behöll han sin lilla skyddsling hos sig, tills man
icke längre såg någon rovfågel, och »lät sedan lärkan med
en lovsång till sin käre Gud flyga vidare», säger krönikan.
Vid svenskarnes ankomst till Sachsen förbyttes invånarnes
dödliga ångest i gränslöst jubel, och överallt blev Gustav
Adolf hälsad som deras räddare. Man såg dem i långa rader
knäböjande utmed vägen sträcka upp sina händer mot
honom och tillropa honom: »Hell vår Gideon, som räddar
oss ur vår livsnöd!» Men inför sådana överdrivna
känsloutbrott genombävades mottagaren av en mörk aning, och
han sade ödmjukt: »Man sätter för mycken lit till min person;
jag är ju blott en svag och dödlig människa.»
Den lilla sachsiska staden Delitzsch, ej långt från Leipzig,
bevarar än i dag i en egendomlig plägsed minnet av en episod
från dessa dagar. Varje lördagsmorgon klockan 10 får man
där från rådhustornet höra några kraftiga signaler blåsas. Det
är gamla svenska ryttarsignaler från trettioåriga kriget, som
regelbundet en gång i veckan i över 280 år hörts från tornet
alltsedan den minnesvärda lördagsmorgon, då de första gången
ljödo ut över staden. En anteckning från trettioåriga kriget,
gjord av en förnäm borgarfru i Delitzsch, berättar, att en
av de första dagarna i november 1632 rastade en liten svensk
ryttartrupp om en officer och fyra man i staden. De kommo
från Stralsund med viktiga underrättelser till sin konung,
som nu ryckte an från Bajern till den avgörande striden med
Wallenstein. Hon skildrar dessa våra landsmän sålunda:
»De svenska ryttarne äro till kroppsstorleken jättar, men
deras ansiktsuttryck och ögon äro milda och mycket vänliga.
Dessa tappra krigare tala icke mycket och göra ej mycket
väsen av sig. Tyst och lugnt förrätta de sin tjänst. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
