- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
236

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De växa på rankor såsom pumpor; och är en part av dem
så stor, att man kan få över tre kannor must utur en
vattumelon. Det som inuti omkring skalen växer har en
övermåttan ljuvlig och skön smak och smälter i munnen likasom
socker. Desse bruka de om värme sommaren till äta och
dricka, som läska och kyla en människa krafteligen.»

Bland de vackraste naturbeskrivningar, som dessa gamla
författare ge, är skildringen av den lilla kolibrifågeln, vars
färgprakt och glans liknas vid smaragders och rubiners.
»Desse fåglar», heter det vidare, »vistas samt söka sin föda
på de sköne amerikanske blomfälter, flygandes från den
ena blomman på den andra, utur vilka de såsom bin suga
honung sig till föda. Och så länge de sitta på blommorne,
fläkta och darra de med sine vingar, så att en sådan fågel
tillika med blomman då giver ett så ljuvligit och härligit
anseende, att man billigt kan likna dem bägge tillsammans
med en juvel, varuti en levande ädelsten sitter.»

I en annan gammal beskrivning heter det: »De göra vid
flygandet ett sådant brummande, som ett svagt ljud av en
liten spinnrock eller som bi och humlor. När fågeln sålunda
svävat en stund omkring blomstren utan att vila, flyger han
upp i något närstående trä, eller sätter han sig på någon liten
påle och vilar så en liten stund. Varefter han åter begynner
sin förra brumning och blomsternas sugning.»

Allt var dock icke fullkomligt. Här funnos även, berättar
en annan skildrare, »ett slags store och faselige ormar, som
hava käftar som en hund och kunna hugga och bita av en
människas liv, som han vore med en yxa avhuggen. På
stjärten hava de hornleder, som skallra lika som barnskallror;
och när han märker någon människa vara för handen, då
lägger han sig i ring och sätter upp stjärten att skallra med,
som höres väl 100 alnar ifrån ormen; och då kan människan
därav taga sig för honom till vara. Hans färg är brokot:
svart och gul. Dock är hans skinn mycket kosteligit för
havande kvinnor. När de binda det om sig, då varda de
strax lätteligen förlossade.»

Skallerormen ansågs ha förmåga att tjusa somliga fåglar
genom att oavvänt stirra på dem, så att de till sist mot sin
vilja blevo hans byte. Samma mystiska välde sades ormen
ha över den grå ekorren, som det fanns gott om i skogarna:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free