- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
266

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - »Bergverkens översvinneliga välsignelse»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gruvföretagen och många andra av deras anläggningar gingo ikull.
Den en gång så rike och ansedde Abraham Momma, som
jämte sina bröder adlats med namnet Reenstierna, förmådde
ej betala sina skulder utan måste vandra till gäldstugan
och dog som en ruinerad man år 1709. De dyrbara verken i
Norrland övergåvos, och anläggningarna fingo förfalla. Men
än i dag kan man i Västerbottens finnmarker få höra
ordstävet »Det var i Mommas tid».

*



Bergsbrukets uppsving förde med sig höga, stundom alltför
höga tankar om de svenska bergens rikedomar. Man
upprepade med förtjusning Louis De Geers ord, att Sverige
ägde inom sig ett Indien, ifall man visste rätt bruka bergen.
År 1637 utsändes en malmproberare för att ensamt i
Västergötland undersöka ett guldmalmsstreck, fyra guldsandstreck
och ett »demanteberg». Särskilda »kronans demantebrytare
och pärlefängare» omtalas från denna tid. I Norrland
gjordes alltemellanåt underliga upptäckter, såsom av »ett stort
berg med svenske demanter, somliga som manshuvud,
somliga tredubbelt större»! Svensk guld- och silvermalm
uppvisades esomoftast för regeringen, och till omväxling inkom
då och då någon intresserad storman »och övergav en hop
svenske demanter, tagne i Lappmarken».

I Pite lappmark, på Nasafjäll, »in mot fjällringen» fann
man år 1634 »ett silverstreck». Den ledamot av
bergskollegium, som närmare skulle undersöka saken, inberättade till
Axel Oxenstierna, att malmstrecket sades »vara några mil
långt, och slätt ingen skog på 6 lapske milar, ändock malmen
låter sig bryta utan eld ibland. Där skall vara stora sjöar
och älvar, som man mest med stora håpar[1] kan komma fort
utföre om sommaren. Man hoppas här: näst Guds tillhjälp
så skall det bliva de svenskas Västindien, dem frommom så
gott som konungen i Spanien, vilket en orsak är, att Guds
ord där ibland de vilda människor rätt predikat och lärt
bliva skall.»

År 1643 inberättade den bergmästare, som hade uppsikten
över bergverken i Norrland, att vid silververket i Nasafjäll



[1] Ett slags båtar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free