- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
305

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - En storman i andens värld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin pastor, Herr Erik Biörkstadius, så att hans arm är
därav lytter». Det hade börjat med att prästen, som var
meddelägare i Måns’ hytta, beskyllde denne för att ha »fört
elak malm i hyttan». I anledning därav hade bergsmannen
»givit honom en skamlig mun, bett honom akta sin bok och
icke kräpla med sig». Sedan övergick Måns till
handgripligheter och »slog Herr Erik på armen med en skovel, så att
hon gick sönder i tu stycke. Det ene stycket tager Herr Erik
och slår den andra i huvudet något illa. Men Måns tager
sedan ett bräde och slår Herr Erik på andra armen något
illa. Item fattar honom i skägget och kragan etc.» —
Domkapitlet hänsköt saken till världslig domstol och
resolverade, att ingen gudstjänst skulle hållas i församlingen, förr
än socknemännen skriftligen betygat, »att de inte hålla med
den gärningen, och att de ville göra sin flit, att han bliver
därföre lagligen straffad».

En föga uppbygglig bild ur tidens kyrkoliv erbjuder ett
protokoll angående en junker Jesper Nilsson och hans kaplan,
vilken påstod, att en gång, då han skulle förehålla junkern
hans synder, »slog denne honom 4 munslag och trampade
honom under sina fötter». Men Jesper Nilsson bedyrade,
att det var kaplanen, som uppträtt våldsamt, slagit honom
och »rivit hans kraga sönder». »Jag trampade honom intet
under mina fötter», tillade han, »utan kastade honom in på
en bänk. När då kaplanen såg, att det intet hjälpa kunde»,
så kom han fram med flere beskyllningar, bland annat att
»Jesper Nilsson är en okysk människa, och så många, som
pläga ligga i fållbänken i frustugan, så många haver han till
att beställa med». -— »Därtill kunde han intet neka», heter det
i protokollet, »utan bekände sin synd i denne motton. ’Men
min predikant’, sade han, ’haver aldrig förmant mig därom.’»

I ett annat slagsmål mellan klerk och lekman utgjordes
de agerande av prästen Johannes Erici i Svedvi mellan
Västerås och Köping och en dräng därstädes. Det började
med att drängen satt och ropade »Hvip lustig!» Prästen
»näfste honom, frågandes, om han ropade på honom, därtill
drängen svarade: ’Nej.’ Och med detsamma tog drängen en
stor bondelägg av ett fat på bordet och därmed hötte till
Dominum[1] Johannem; I detsamma tog Dominus Johannes



[1] Herr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free