- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
309

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - En storman i andens värld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkan, sedan han »haver förödmjukat sig i vapenhuset fem
eller sex söndagar» och botat två skeppund stångjärn.

En annan präst behagade icke iföra sig sin ämbetsdräkt,
när han höll gudstjänst, »utan lopp som en legodräng i hosen».[1]

Mindre graverande var den anklagelse, som riktades mot
pastorn i Kolbäck: han hade haft sin hund med sig i kyrkan
och fick böta en daler till domkyrkan. Men då pastorn i
Orsa fick uppsträckning för samma sak, tillbakavisade han
beskyllningen med den förklaring, att »det icke var hans hund
utan var mans».

Även i andra stift visa domkapitelsprotokollen från denna
tid, att bland själasörjarne fanns mycken skröplighet vid
sidan av storslagna och präktiga egenskaper. Dryckenskap
och slagsmål voro ej så sällsynta ens bland prästerskapet.
Fåfänga och rangsjuka voro också tidslyten, som smittat
även dem. Ett ej sällan förekommande fult drag var, att
prästerna genom intriger sökte komma åt ett pastorat,
»stämpla efter gäll», som det kallades. Så pass vanlig var denna
påföljd av konkurrensen på den prästerliga banan, att
prästerskapet på 1613 års riksdag beslöt, att de ämbetsbröder, som
därmed beträddes, skulle mista sin befattning.

Ett praktexemplar till osympatisk prästman bestod sig
Växjö stift med. Mannen i fråga, en sörmlänning, som bar
det klingande namnet Björnlundius, beskrives såsom
»framfusig, övermodig och uppblåst» samt känd för
»förargelige seder och åthävor». Han gjorde sig skyldig till åtskilliga
sedliga snedsprång, vilka ådrogo honom förmäns varningar,
men icke förty fortsatte han med sitt övermodiga skrävel.
Han sökte också transport till Strängnäs stift, där han var
född, men där betackade man sig för honom. Då tog han
sig för, enligt vederbörande biskops och domkapitels
berättelse, att »draga omkring i stiftet, synnerligen där, som någre
prästegäll äre löse, där han sig listeligen insmyger med
församlingarna, föregivandes sig vara ditsänder av de ädle,
välborne herrar riksens råd och consistorio till att fria till
prästeänkor och taga vid gället. Intränger sig emot
consistorii förbud till att predika, där han kommer, uti kyrkor och
herrgårdar, brukar vid predikandet sällsynta, förargliga och


[1] Benkläderna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free