Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne livsöden från vår äldre stormaktstid - Agneta Horns leverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela nättren igenom. Och så ofta jag hörde min saliga fru
mor nämnas, eller om jag såg något, som henne hade hört
till, så var mina ögon fulla med tårar. Och kunde jag komma
undan, så att jag fick vara allena, så grät jag, så länge jag
orka och kunde hava en tår i mitt öga, så att jag undrar,
att mina ögon har räckt till, att jag icke längesedan har
gråtit ut dem.
Och aldra mest höll jag på om nättren, på det att ingen
skulle märka något. Men huru väl jag beflita mig om, så
mycket möjeligt var, att hålla min sorg hemmelig, så kunde
jag lell inte hålla min gråt så hemmelig, ty jag blev så blek
och mager, och ingen visste, vad mig fattades.
Men när jag såg, att jag intet vann eller uträttade med
min myckna gråt, mera än jag fördärvade mina goda ögon,
så befallte jag Gud alltihop och gav mig rätt väl till freds
med allt, vad Gud ville lägga mig på.
Och bad jag ock Gud rätt flitigt därom, att jag måtte
kunna vara tålig vid allt det mig påkom i mina unga år,
på det att det intet skulle falla mig så svårt, om jag i
framtiden kunde råka i någon stor sorg och olycka. Och därmed
övervann jag allt det mig gick emot, och Gud av sin stora
godhet emot mig gav mig tålamod till att draga min olycka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
