- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
445

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Vår största diplomatiska bedrift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ett dylikt ingripande från Sveriges egen drottning var
naturligtvis en hämsko på deras arbete, som ville söka åt
vårt land förvärva så stora fördelar som möjligt. Vad Sverige
emellertid erhöll i Westfaliska freden, vilken underskrevs den
14 oktober 1648, var Vorpommern[1] — så kallades Pommern
väster om Oder — och av Hinterpommern högra
Oderstranden
, öarna Rügen, Usedom och Wollin, staden
Wismar
med område samt biskopsdömena Bremen[2] och
Verden
. Varför just dessa spridda områden? Jo, därmed
behärskade Sverige mynningarna av tre tyska floder, och
Wismars utmärkta hamn var slutpunkten för en fjärde
samfärdsled, nämligen huvudvägen från Elbe till Östersjön.
Till gottgörelse åt de trupper, som stodo i svensk tjänst,
anslogos 5 millioner riksdaler.

Först i september 1649 började emellertid dessa medel
utbetalas, och de svenska trupperna kunde då småningom
avväpna samt utrymma sina erövringar i Tyskland. Begynnelsen
av denna procedur firades av Karl Gustav i Nürnberg 1649
med en stor »fredsmåltid», som blev vida berömd. Mitt på
bordet var anbringad en springbrunn med välluktande
vatten, och i ett av fönstren satt ett förgyllt lejon och sprutade
vin ned till folkmassan därutanför. Fram på natten inträdde
Karl Gustav Wrangel med trettio musketerare i salen och lät
avfyra den ena glädjesalvan efter den andra, ett nöje, som
dock icke synes ha fullt uppskattats av de tyska gästerna,
ty det berättas, att många av dem »blevo illa till mods och
smögo sig bort».

*



Sveriges stormaktsställning var genom westfaliska freden
befäst och erkänd. Den var lönen för svenska folkets vackra
bragd att rädda sina trosförvanter i Tyskland. Vid själva
fredsslutet hade Sveriges diplomater med kraft arbetat även
för de tyska protestanternas rätt. Freden gav också samma
rättigheter åt Tysklands protestantiska furstar och
styresmän som åt de katolska. Det var den varaktigaste frukten
av Gustav Adolfs ingripande.

Litteratur:
C. T. Odhner, Sveriges deltagande i Westfaliska fredskongressen.



[1] Hertig Bogislaus hade dött år 1647. Därmed utslocknade hans ätt.
[2] Däri ingick dock ej staden Bremen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free