Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - »Nordens Minerva» i kretsen av Europas lärda män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnuft. Följaktligen finns för människan ytterligare
möjlighet att vinna sann kunskap, nämligen om allt sådant,
som hon inför förnuftets prövande domstol känner sig
förnimma klart och tydligt.»
Kristina lyckades efter en lång tids brevväxling och
enträgna inbjudningar få även Cartesius till Stockholm,
på hösten 1649. Det var alls icke någon möglig
kammarlärd, den skarpsinnige tänkare, med vilken Sveriges
drottning nu fick tillfälle att personligen diskutera livets
högsta frågor. Cartesius var en fin och belevad världsman.
Han hade varit militär i Tillys armé och åtnjöt ett
stadgat anseende ej blott som filosof utan även som
fruntimmerskarl. Men säkerligen hade aldrig någon kvinna så
egoistiskt lagt beslag på honom som hans kungliga
beundrarinna i Stockholm. Klockan fem på morgnarna måste han
infinna sig i hennes bibliotek för att undervisa och diskutera
med henne. Och han, som lagt sig till med den sanne
världsmannens bekväma vanor! Han frös i de mörka och kalla
rummen på Stockholms slott, så han skakade, och efter fyra
månader fick han lunginflammation och dog.
Rotfast blev för resten ingen av de lärda gästerna i
Sverige. Kristina saknade medel att i längden hålla dem kvar.
Så länge det fanns guld i skattkammaren, öste hon ut det
med fulla händer — ty att sköta pengar var något, som hon
aldrig lärde sig. Men Sveriges skattkammare var långt ifrån
outtömlig; och när guldströmmen började sina, avtog
märkbart intresset hos många bland de lärda främlingarna. Den
ene efter den andre av flyttfåglarna försvann utan att ha
haft något större inflytande på vår andliga odling. Deras
roll i skådespelet hade huvudsakligen varit att förströ
drottningen själv, tända rökelse till hennes ära och tjäna som
dekorationer vid hennes hov.
Två av de lärda män, som Kristina inkallade till Sverige,
blevo professorer vid Uppsala universitet. Men högskolan
hade föga glädje av dem, ty de levde i ständiga tvister med
sin omgivning. Särskilt betänkligt stod det till med sämjan
i lärdomsstaden den tid av halvtannat år, som den berömde
professorn i romersk vältalighet Boeclerus från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
