Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar
- Ett hetlevrat släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underliget, att en kristen människa ett sådant hjärta hava kan
till att begå ett sådant mord, besynnerligen för en sådan
passerlig orsak!»
*
En mera gemytlig stämning — jämförelsevis dock — vilar
över följande gruff och krakel.
Hos regementskvartermästaren Peter Düben i Stockholm
sammanträffa en lördagseftermiddag i februari 1659 en del
inbjudna personer. När samkvämet pågått en stund, infinner
sig helt oförmodat ryttmästaren Påfvenhielm utan att vara
bjuden. Värden hälsar honom emellertid välkommen, och
alla mottaga honom vänligt.
Men när man hållit på att pokulera en stund, råkar den
objudne gästen i gräl med värden och utfar i skymford över
en frånvarande person, guvernören över Trondhjems län,
vilket på den tiden innehades av svenskarne. När han icke
vill sluta, ingriper chefen för det Trondhjemska regementet,
överste Planting-Gyllenbåga, och förehåller honom i
hovsamma ordalag det opassande i hans beteende. Men
ryttmästaren förklarar under hotfulla åtbörder, att i ett glatt lag
duger det inte för översten att försöka kommendera och
tillrättavisa honom — det var endast i fält, som han hade rätt
till det.
Ju längre det lider på aftonen, ju oförskämdare blir
Påfvenhielm. Till sist måste Planting be honom gå hem och
lägga sig. Men då blir han etter värre och ropar, att han »ger
översten och hela hopen så många tusen djävlar, som finnas
till».
Till slut går han emellertid sin väg. Men när Planting och
två andra officerare komma ut på gården, få de höra
Påfvenhielms röst igen. Han står där och skäller och svär. Då drar
översten sin värja och ger honom med flatan »kommandovis
över huvudet ett streck» och befaller honom att
ögonblickligen gå hem. Men ryttmästaren svarar med att draga sin
egen värja och gå mot översten. Klingorna korsas, och
Påfvenhielm får sig »en rispa i buken». Det är nog, för att han
skall taga till reträtten. Under fortsatt utstötande av
smädeord och hotelser avlägsnar han sig och tar sin tillflykt till
en annan ryttmästares bostad, där han fortsätter att äta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0025.html
