- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
32

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Ett hetlevrat släkte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där hon skulle halshuggas, slöto drabanterna krets omkring
de olyckliga och hindrade med utsträckta lansar folket från
att tränga på. Var och en av de livdömda hade sin
själasörjare med, som med låg röst läste och sjöng böner med dem.
Därefter fick den olyckliga kvinnan befallning att falla på
knä och lägga huvudet på stupstocken, där det föll för ett
yxhugg av skarprättaren. Liket lades strax oavklätt på bår —
det anses nämligen orätt att den avrättades kläder vidröras
av någon. Sedan släpades de två livdömda männen brutalt
bort till galgen, som var rest på ett högt berg, synligt för hela
staden.

Detta försiggick under stor tillströmning av folk och
utan att en enda uttryckte något medlidande, vilket är bevis
på detta folks egendomliga hårdhet. Tvärtom berättade
våra tjänare, som på nära håll iakttogo det sorgliga
skådespelet, att då en av dem som skulle hängas stretade emot och
icke godvilligt lät binda sig, brusto de kringstående gång på
gång i skratt, som om det vore en lustig fars de åsågo.»

I detta sammanhang må anföras berättelsen om den i sitt
värv grånade tjuven, som i Stockholm blev inför rätta
tillfrågad, huruvida han ville undergå det honom ådömda
straffet att bli hängd eller förskonas till livet mot att bli
mästerman i Uppsala. Han valde det senare och blev strax »hävder
för stupan»,[1] där han »märktes» genom båda öronens
avskärande. Så omdanad sändes han till Uppsala för att utöva
sitt »ämbete». Detta skedde anno 1608.

I Växjö rådhusrätts protokoll för påföljande år förmäles
i anledning av ett nyligen inträffat »tumult och klämmer»
bland borgerskapet, att om någon framdeles ställde till
sådan osämja, skulle han straffas med att »bliva skarprättare
i staden eller lösa sig därifrån med 4 goda oxar».

Det förljudes emellertid ingenting om att staden fick sitt
behov av bödlar fyllt på detta sätt. I alla händelser blev
halvtannat år senare en förefintlig brist på området fylld
genom att en dödsdömd brottsling fick välja, »antingen han
ville bliva skarprättare i staden eller mista livet».
Vederbörande kunde draga en lättnadens suck, då mannen i fråga
bestämde sig för att »heller vedertaga skarprättareämbetet;


[1] Skampålen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free