Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Ett hetlevrat släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andre starke drycker förplägade och så försoffade, att de sig
intet kunde till döden bereda, mindre någon omsorg om sin
själs salighet vid dödstimman hava». Ej mindre betänkligt
var, att samtidigt »skarprättarne sig med dryck så
överlastade, att de icke förmådde sine ämbeten rätteligen förrätta».
År 1696 ingav överståthållaren till regeringen ett
förslag, att kvinnor, som dömts till döden men blivit från
livsstraff befriade, »skulle tvingas att rätta och bättra sitt
okynnige leverne med orenlighets avförande av gatorne under
en allvarsam uppsikt och pådrivande igenom de
tillförordnade personer, så ofta tiden och nödtorften det helst
fordrar». Till den ändan borde de »två och två bliva
sammanlåste att gå var för sin skottkärra och sådant arbete göra».
Regeringen, som antog, att »ovantalte straff icke ringa
skräck dem vanartigom skulle injaga, när de tillika med
arbetets svårhet någon dagelig nesa och blygd undergå
skulle», beslöt, att försök härmed borde anställas — med
vilket resultat är okänt.
I detta sammanhang må anföras ett par kungliga brev,
belysande för 1600-talets fångvårdsförhållanden. Bägge
handlingarna äro från år 1699. Den ena är tillkommen i anledning
av en förfrågan hos Göta hovrätt från tvenne landshövdingar
angående några »tjuvkonor», som dömts att »först hudstrykas
och sedan smidas i halsjärn» samt därefter hållas till
straffarbete i landsorten i sex, respektive fyra års tid. Ingendera
landshövdingen hade nämligen inom sitt län någon lämplig
plats för sådant straffarbete att tillgå. Härpå avlät regeringen
den resolutionen, att i sådant fall skulle »bemälte tjuvkonor i
stället ännu trenne resor utstå lika straff med risslitning, som
de nu undergått, dock att emellan var gång dem gives så
lång frist, att de sådant straff utan livsfara må kunna uthärda».
Det andra kungliga brevet är föranlett av en skrivelse
från hovrätten i Dorpat med anledning av att »fångehusen
uti Livland skola vara så illa inrättade, att icke allenast de
fängsliga män och kvinnor komma att sitta tillhopa uti ett
rum och bedriva med varandra stora och grova synder och
förargelse utan ock stundom sig tilldrager, att fångarne för
stank bortdö, jämväl ock sig utbryta och således slippa deras
behörige och välförtjänte straff». I anledning därav ålades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
