Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar
- En uppryckningens tid
- Några utlänningars intryck av stormaktstidens Sverige och dess folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så ingöts nytt blod i den svenska samhällskroppen.
Rasblandning anses ju under vissa förutsättningar förbättra
släktet, och antagandet synes vara bestyrkt genom en del
erfarenheter från det dåtida Sverige.
Några utlänningars intryck av stormaktstidens
Sverige och dess folk.
Kvalfyllda sjöresor till Nordanlanden.
PÅ sin seglats från Köpenhamn i november 1634 med
Stockholm som bestämmelseort fick Ogier genast i
början pröva på en svår storm, som tvang honom att
»offra åt Neptunus». Men sedan resenärerna lämnat Kalmar,
fingo de det härligaste väder, och man fägnade sig åt
anblicken av den ryktbara ön Jungfrun i Kalmar sund, om vilken
sjömännen förtäljde, att på klippans topp skulle finnas en
sjö med svart vatten och svarta fiskar, vilka ingen kunde äta
utan att bli sjuk.
Det vackra vädret varade emellertid icke länge. Mitt i
natten utbröt en förfärlig höststorm. Skutan skakade och
darrade, som om den varje ögonblick skulle lossna i sina
fogningar. Det ven i tackel och tåg, och brottsjöarna slogo
högt över däck. »Vid midnattstiden», heter det i fransmannens
dagbok, »kom en fruktansvärd by över oss; en väldig våg
slog över däcken, och på ett ögonblick fylldes våra kojer av
vatten.
Denna brottsjö skrämde plötsligt upp alla; vår
trumpetare skrek gällt och förtvivlat, att vi alla gingo till botten,
och de andra jämrade sig och stönade, åkallade Gud och
helgonen och klagade över det olycksöde, som fört dem hit.
Vår präst kom ut ur sin koj och begav sig till ambassadören,
som han gav absolution. Därefter ägnade han sig tåligt åt
oss andra; alla biktade sig, och vi omfamnade varandra samt
bådo varandra om förlåtelse för möjliga oförrätter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0042.html
