Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Några utlänningars intryck av stormaktstidens Sverige och dess folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela tiden nedskriver sina intryck med tanke på vilken ryslig
förvåning hans skildringar från hyperboréernas land måste
väcka i Paris’ eleganta salonger. Men det är också
uppenbart, att inför en hel del av det nya han fick se här uppe i
höga Norden hade kulturmänniskan i honom svårt att bevara
den överlägsna min hon anlagt. Norrköpings slamrande
faktorier, de underbara scenerierna i Falu gruva, det
gästvänliga mottagandet i de små prästgårdarna på landet — detta
och mycket annat avtvang honom ofrivilligt skildringar,
fyllda av verklig, omedelbar beundran.
Han kunde ej nog förvåna sig över att han i Sverige
egentligen aldrig såg någon nöd bland folket. Med förtjusning
berättar han om bonddrängar och bondpigor, som, glada och
belåtna, på sina små pigga hästar höllo jämn takt med de
resande, hur skarpt än fransmännen travade på. »De voro»,
säger han, »varken illa eller torftigt klädda — jag erinrar
mig icke i hela Sverige ha sett en naken eller trasig människa.
Visserligen hava de rika här icke överflöd på detta livets
goda, men så förgås ej heller de fattiga i elände. Även de
fattigaste bönder äro icke klädda i linne och hampa, såsom
vanligen hos oss, utan i kläder av svart ull -— ty denna färg
ha de svenska fåren.»
Så finner han till sin förvåning en bondbefolkning, som
varken är trasigt klädd eller svältfödd som den franska.
»Varför», säger han, »skall Sverige vara barmhärtigare och
lyckligare lottat än Frankrike?»
Av dalkarlarne blev han riktigt imponerad. »De äro»,
skriver han, »ståtliga karlar, mestadels med ett krigiskt
utseende. De underordna sig icke frivilligt andra styresmän
än dem, som behandla dem rättvist.» Han berättar också en
historia om hur en dalmas en gång skulle ha sagt till Gustav
Adolf: »Om min hustru vore lika präktigt klädd som din,
kung Gustav, så skulle hon vara lika fager och täckelig som
din drottning.»
Låt oss nu höra, vilka erfarenheter engelsmannen
Whitelocke gjorde om samma folk! Vi lämnade honom i Göteborg,
där han blev mottagen av myndigheterna och på aftonen
uppvaktades av »tjugo korgossar med ljus och lyktor», vilka
sjöngo utanför hans härbärge. »Deras sång liknade den i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
