Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Några utlänningars intryck av stormaktstidens Sverige och dess folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magalottis iakttagelser stämma på flera punkter med dem,
som Usselincx gjorde. »Folket är», skriver han, »lämpligt för
kriget, emedan det lätt utstår dess mödor och umbäranden
samt är sparsamt och måttligt i sitt levnadssätt. Bättre än
någon annan nations soldater finner sig den svenske i alla
slags umbäranden, såväl för egen del som för hästen.»
Men han finner också ett utpräglat drag av lättja i den svenska
folkkaraktären. »Svenskarne äro», säger han, »fiender till
mödan, och om man vill få dem att arbeta, är det nödvändigt,
att de nästan förgås av brist och umbäranden.» Andra
påfallande nationalfel hos detta folk äro särskilt
misstänksamhet och högdragenhet. Därtill finner han, att de äro
»obeslutsamma, och att man får aldrig höra ett bestämt
svar från dem. Ibland ligger det politik däri men även ett
visst begär att göra allting hemlighetsfullt. Det går så långt,
att det fordras en hel underhandling för att förmå dem att
besluta sig för att gå och äta middag i sällskap med någon.
Och likväl är det säkert, att de visa mer sinne för mat och
dryck än för något annat.
Allt detta hindrar dock icke, att det i Sverige finnes män
med klokt och upplyst omdöme, lika dugliga både vid
underhandlingar och i vapnens bruk och över huvud med stor
förmåga att styra. Vad som mycket bidragit att höja
svenskarne ur deras naturliga råhetstillstånd är, att man så
allmänt ägnat sig åt studier.»
Tjugotvå år efter Magalottis besök i Sverige anlände hit
en annan förnäm italienare med starka litterära intressen,
men han reste och skrev endast för sitt nöjes skull. Hans
namn var Alessandro Bichi. Man märker tydligt av hans
reseskildringar, hur mycket vårt folk gått framåt i kultur
och välstånd sedan hans landsmans besök; och de intryck,
som den långa färden från Falun till Hälsingborg
kvarlämnade i hans minne, äro övervägande fördelaktigare än
Magalottis. »Svenskarne äro», skriver han, »av naturen starkt och
kraftigt byggda, krigiska och vana vid mödor. Av de
nordiska folken äro de minst klumpiga. De äro ganska
vidskepliga. Adeln och de bildade klasserna försöka att härma franska
seder. De tycka ganska mycket om att äta och dricka;
särskilt tycka de om vin. Mot främlingar äro de vänliga; de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
