Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Några utlänningars intryck av stormaktstidens Sverige och dess folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intressanta notiser av en förut omtalad[1] holländsk diplomat,
vilken år 1616 reste genom Finland i egenskap av
fredsmäklare mellan Sverige och Ryssland. Den svenske officer, som
han och hans landsmän fingo som färdledare, for efter vanan
mycket hänsynslöst fram, något som dock till sist hämnade
sig. När han nämligen i en by i Tavastland utan vidare tog
hästar ur en bondes stall, hände sig, att en duktig ung flicka,
som såg det, hoppade upp på en av hästarna, ett vackert djur,
i akt och mening att rida bort med den. Den svenske
löjtnanten försökte taga hästen från henne, men hon släppte
icke djuret. Då blev han arg, kastade omkull flickan och slog
henne. Men hon hade en ljudelig röst och skrek högt på hjälp.
Den kom. Bönderna lupo till med stockar och störar, slogo
sönder löjtnantens vapen och dammade även på andra av
sällskapet. Slagsmålet slutade med att bönderna togo ifrån
de resande två slädar och en häst till lön för att dessa velat
taga hästar från dem. Holländaren förklarar emellertid:
»Enda sättet att komma i väg här i landet är att fara fram
som landstrykare och rövare, ty bönderna äro mycket ogina.»
Om allmogen i Savolaks skriver resenären: »Folket är
smutsigt på kroppen, men trätallrikar, bunkar, fat och annat
husgeråd av trä är utmärkt väl skurat och vitt som krita,
så att det är en lust att se.» Bland dessa människor frodades
ännu mycken vidskepelse. På sina ställen hade de rest upp
en hög stång med ett kors på toppen och vid foten byggt ett
altare, där de på högtidsdagar slaktade en get, en kalv och
ett får, blandade blodet och göto det på altaret.
Det mödosamma arbetet med att mala säd på handkvarnar
väckte resenärernas medlidande med de finska flickorna —
ty det var de, som fingo utföra detta trälgöra. Bland bevis
på landets fattigdom fäste holländaren sig särskilt vid att
man på sina håll utfodrade korna med hästspillning, som
kokades och blandades med något rågmjöl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
