Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Sjukdomar och läkemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få hjälp av någon verklig läkare[1], och ännu på Karl IX:s tid
funnos inalles blott tre sådana i hela Sverige. År 1663 hade
deras antal växt, men blott till ett tjog, varav åtta voro
svenska. Men vid sidan av dem praktiserade en härskara av
kringvandrande kvacksalvare av utländsk härkomst, vilka i
samtida handlingar benämnas med allehanda namn, såsom
»oculister, bråck- och stensnidare, kemister, kryddekrämare och
materialister». De tre första namnen syfta på deras vanligaste
specialiteter, vilka utgjordes av ögon-, bråck- och
stenoperationer. För övrigt fuskade de i litet av varje, särskilt i att
»tänder uthbräckia» och vad övrigt till tandläkareyrket hörde.
Själva läto dessa herrar gärna titulera sig doktorer.
Den värsta sortens charlataner voro de, som uppträdde på
gatorna och torgen, särskilt vid marknader, och från sina
tribuner sökte att genom allehanda gyckelupptåg locka
allmänheten att pröva sina kurer och salvor. Det var »vit
bärnstensolja, god för stenen i njurarna och länderna», det
var »en kostelig lungenbalsam för hosta och kort anda», där
fanns »en kostelig purgation att rensa huvudet och kroppen
ifrån flusser» och »ett härligt huvudvatten för förstoppning
i huvud», ja en lidande mänsklighet kunde av dem få köpa
»kosteligit elixir för alle elake sjukdomar» och »olja för
podagra och värk i alle ledamöter». »Huvudstyrkande
kryddemössor» funnos ock, vilka hade den underbara förmågan att
förekomma slaganfall.
En gynnare till kvacksalvare från 1700-talets början
garanterar, att han kan »renovera och förnya tänder, de må
vara svarta eller gula, att de på stunden bliva rena och sköna,
att man sig däröver må förundra». Han åtager sig ock att
»preservera tänderna, så att de alltid bliva friska och sunde
i munnen. Sammaledes» — utlovar han — »kan jag
insätta 1, 2, 3, 4 tänder fram i munnen, att man med
förundran kan hava dem till största nytta och prydnad, för
vilket ingen styver pretenderas, förrän konsten är gjorder.»
Hur en dylik charlatan kunde tilltyga en stackars
tandvärkspatient, kunna vi emellertid få se av Ekeblads brev den
25 januari 1663, då han berättar för sin fader: »Rätt nu fick
jag andra tidender. Här kom en barberare in, som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
