- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
65

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Sjukdomar och läkemedel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett spetals upprättande för de spetälske i Finland», utfärdat
av Gustav Adolf år 1619, finna vi, att sjukdomen i denna
landsända allt mer utbredde sig och tog överhand. Man såg
däri ett Guds syndastraff, som förvärrades därigenom att
»de, som med sjukdomen behäftade äro, utan någon försyn
med andre, helbrägde, umgås». Därför anslog nu konungen
vissa gårdar till underhåll av ett hospital, som skulle
anläggas ute på en ö, »de arme och usle människor till
avsöndrande ifrån andres, helbrägdes, umgänge». Till denna avsides
belägna plats skulle alla spetälska förflyttas och »sig sedan
där stadigt förhålla, undvikandes alldeles deras släkt och
vänner, såsom ock eljes alle andres, helbrägdes, umgänge».
Och eftersom dessa obotligt sjuka nu bleve med nödtorftigt
uppehälle försörjda, funnes för dem ingen förevändning längre
att gå omkring och tigga.

En som säger sig ha botat flere fall av spetälska var
den läkekunnige kyrkoherden Olof Broman i Hudiksvall.[1]
Hans kurer bestodo i »tjänliga blodreningar och åderlåtande»
samt i att gräva ned patienterna »uti varm hästträck, så
länge de det tåla kunnat, drickandes därvid antingen vatten,
varuti pestilenzört är kokad, eller ock varm, nysilad
getmjölk».

Sundhetsvård.



En hälsovådlig plägsed var att bisätta de döda i
kyrkorna. Detta blev så vanligt, att Kungl. Maj:t i en
skrivelse till överståthållaren på hösten 1672 konstaterar,
att nu »merendels alla, av vad stånd och villkor de vara
må, taga sig denna rättigheten och låta sina döda stå länge
obegravne». Därigenom blevo naturligtvis »kyrkorne med en
olidelig stor stank så uppfyllde, att mången sund människa,
som gärna vill gå i kyrkan och höra Guds ord, blir därigenom
antingen avskräckt eller ock tager därav en dödelig sjukdom».
Därför befallde regeringen överståthållaren att låta påskynda
begravningen av de lik, som nu stodo i kyrkorna och för
framtiden »intet tillåta andra än privilegierade personer att
bisättas, tillhållandes de övrige att utan dröjsmål och slike
bisättningar låta sina döda strax utur husen till deras
gravställen utbära».



[1] Se sid. 91.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free