Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Sjukdomar och läkemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan läsa eller skriva utan glasögon, dem jag aldrig haver
trott att bruka. Jag kan icke lida, att en klädning skall
sitta hårt åt min kropp. Jag haver mest mist synen därav,
att de två tänder, som sitta mitt under ögonen, äro
utfallna; och som de två därnäst allt lossna till, så minskas
ock synen till med. Av vad orsak vet ingen doktor mig att
säja, utan föregiva, att det kommer av magen; dock är lika,
vad medel jag brukar.»
I februari 1632 fortsätter den stackars sjuklingen i samma
tonart: »Vad vidare är med min person, så är det så, att jag
för värks skull icke i 4 år haver haft strumpeband på mig
utan lösa strumpor sytt vid böxorna och sedan med
nedervikna stövlar gå måste. Gud vet, vad det är. Jag haver nu
mist 4 de främste tänderna i min mun ovantill och kan nu
inte läsa eller skriva utan glasögon, så jag inte länge orkar
utstå. Målet går ock inte väl fort för tänderna, som äro
borta.»
Men mannen var seg. I december 1639 skriver han, att
han nu »i 4 år å rad haver mycket avtagit och mig var höst
måst med medici[1] brukande plåga låta; och vart år haver det
haft mindre effekt än som förra. Synnerlig i denne höst så
är mig en sådan huvudvärk och svimelse[2] påkommen, att
jag aldrig sådant förr haft haver, i kroppen väl men i huvud
inte. Jag menar, åldren gör mest, ty jag är nu på mitt 61:a
år och haver i mina unga dagar mycket ont lidit och utstått
och kom därtill mycket ung. Så tackar jag Gud, som allt
härtill haver så vitt hulpit mig, att jag nu åter hoppas det
bästa, att jag skall någorlunda komma till rätta igen; dock
måste jag se mig väl före.»
Så gå några år, under vilka det tycks ha blivit bättre med
honom. Men i mars 1644 heter det: »Jag haver nu så ont i
mina fötter, så jag förr detta icke nyligen haft haver. Jag
haver också nu denna gången varit framme, så när det
ännu kommer igen en gång, så skall jag göra kort nog med mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
