Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kärnkarl från vår stormaktstid - Olof Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan förstå, med vilken trosvärme Rudbecks dogmer
omfattades, när man läser om hur sinnena kunde
upphetsas blott genom en lärd strid om huruvida Uppsala
gamla avgudatempel legat på den nuvarande stadens
område eller vid Gamla Uppsala. Det senare var Olof
Rudbecks och med honom alla rättrognas lära. Striden, som
utbröt på 1670-talet, bilades först genom regeringens
ingripande.
Men år 1698 blossade den upp igen. Då författade
nämligen en student vid namn Hesselius en avhandling rörande
detta ämne, vilken han ville offentligen försvara.
Författaren sade vackra ord om bägge parternas åsikter, men trots
hans försiktiga formuleringar märktes det, att hans sympatier
lutade åt Rudbecks motståndares sida. För gamle Olof
Rudbeck var nu varje tvivel om att avgudatemplet legat precis
på den plats, där Gamla Uppsala kyrka reser sig, liktydigt
med smädelse av fosterlandets stora minnen. Han befallde
därför sin son, Olof Rudbeck den yngre, som då var
universitetets prorektor, att låta uppskjuta disputationen i
avvaktan på regeringens åtgärder; och som skäl anförde han,
att »bemälta disputation i tvivelsmål ställer det äldsta
stycket här i riket, vars visshet så månge konungar och
isynnerhet Hans högstsalig kongl. Maj:t[1] har velat bekräfta,
i det Hans högtsalig kongl. Maj:t både själv Gamla Uppsala
med sin höga närvaro hedrat och tillika så många främmande
herrar och furstar dels i egen konglig person dit följt, dels
genom andra följa låtit». Det vore ju för fäderneslandet föga
hedrande, om en åsikt, som ej blott vore i sig själv
ovedersäglig utan ock blivit »med en stor konungs nådigste
vittnesbörd stadfästad, skulle tvivelaktig göras». Då skulle
främlingar föranledas att tro, att alla våra antikviteter stode på
svaga fötter; och vad tjänade det då till, allt vad såväl Olof
Rudbeck själv som andra lärde män »till fäderneslandets
heder med stort arbete och möda sammanskrivit»?
Gamle Rudbeck saknade all laglig befogenhet att ingripa
på detta sätt; men så stor var makten av hans personliga
vilja, att Hesselius’ lärare försökte få denne att träda
tillbaka. Bland andra bevekande skäl anförde han, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
