Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kärnkarl från vår stormaktstid - Olof Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hesselius stammade och således ej skulle skörda några
lagrar i en strid, där det framför allt gällde en slagfärdig tunga.
Men den stackars stammande studenten »lamenterade[1]
mycket» och talade om den sorg ett sådant steg skulle vålla hans
föräldrar, ty de kunde ju icke tro annat, än att han »sig
groveligen försett».[2] Och så hade han ju redan tillrett
traktering för sina vänner och andra inbjudna!
Hesselius fick då det rådet att själv försöka stämma gamle
Rudbeck blidare. Men det lyckades inte alls: Ville han
disputera, så finge han allt skriva om avhandlingen.
Emellertid bragtes saken i annat läge i och med att man förmådde
ärkebiskopen att i kraft av sin myndighet som prokansler
gripa in och giva Hesselius tillstånd att disputera.
Men när tiden för den akademiska akten kom, voro
universitetets portar låsta och nycklarna borta. Prorektor hade
förekommit dem, som försökte kringgå hans faders förbud;
och alla försök att få fatt i nycklarna voro förgäves — ingen
visste, var de funnos. Sedan Hesselius och hans trogna skara
stått utanför i kölden och väntat ett par timmar, skickade
man efter en smed att dyrka upp dörren, men låsen voro för
starka. Till sist hittade ett par studenter på att med hjälp
av en stege praktisera in smeden genom ett fönster; och
sedan lyckades han inifrån dyrka upp dörren. Hela den
disputationslystna skaran stormade in, och så gick den högtidliga
akten av stapeln. Men som exempel på vilka medel, som
kunde användas för att skydda land och folk mot farliga
villomeningar, äro de hinder, som lagts i vägen, av sitt särskilda
intresse.
En av Rudbecks mest hängivna beundrare och efterföljare
var hans svåger, den lärde juristen Carolus Lundius, som
brann av sådan nitälskan för fosterlandets anseende, att
han ansåg sig pliktig att själv tillverka en del antikviteter,
som han tyckte ej borde saknas i en välförsedd stormakts
förrådskammare. År 1703 hade han färdig den märkliga
»Agapeti bulla», och säkerligen är han också pappa till en
hel del andra oäkta barn, bl. a. en med runor skriven »Saga
om Hjalmar och Hramer», för vilken en student vid namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
